När gaturum blir brun som snö – en estetisk syn på motortrafiken

UppsalakretsenNyheter, Uppsalakretsen

När snön faller som lappvantar och packas på gatan tystnar staden. Flingorna dämpar trafikbuller på håll, bilarna kör långsammare och den packade snön äter upp däckljudet. Man slappnar av, precis som när fläktarna lägger av i rummet, och en julefrid sprider sig.

Sällan är staden så vacker som när den gråsvarta asfalten lyses upp av snö.


När skymningen faller lyser den nyfallna snön upp i gatlyktans sken. 

Biltrafikens estetiska påverkan handlar mest om dånande trafikleder, parkeringshav och asfaltsöknar. Cykelfrämjandet i Uppsala lyfter nu fram biltrafikens nerskitning av vintern i ett klimat som pendlar kring noll grader.

Novembermörkrets blöta gaturum äter upp allt ljus. Svarta skuggor rör sig mot en svart bakgrund med ljusreflexer från olika håll. Bilarnas halvljus förblindar det lilla mörkerseende man har. Men vintersnön gör gaturummen till vackert upplysta landskap. Man blir lättare till sinnet. Sällan är staden så vacker som när den är upplyst av vit snö. Plötsligt blir uppenbarar sig inte bara fasader och träd, det blir lättare att se människor som man känner.

Men ganska snart blir gaturummet brunt och slaskigt. Bilarna mal grus och asfalt som gör snön till en brun smet. Det sker där motortrafiken är intensiv, det vill säga på trafikleder och genomfarter. Brunsmeten dras eftervart även in på lågtrafikerade gator.

Vi tittar närmare på trafikleder, genomfarter, bostadsgator och cykelbanor när det gäller det estetiska intrycket. Hur plogning, saltning och sandning står sig mot plogning och sandning respektive sopsaltning.

En tur genom mörka skogen blir vacker när snön lyser upp.

Men motortrafiken gör snön till en brun smet. S:t Olofsgatan är idag en genomfart genom centrums gåprioriterade område.

 

Östra Ågatan i vinterskrud. Ett och annat göms i snö (kantsten t ex), men på natten blir det mesta mycket tydligare.

Östra Ågatan i vinterskrud II. På samma gata som ovan omvandlar genomfartstrafiken den vita snön till brun smet vid ”rätt” temperatur. Östra Ågatan är en genomfartsled  i gåprioriterat område.

 

Trafikleder, huvudleder och bussgator

Trafikleder och bussgator plogas, saltas och sandas. Men eftersom plogning inte får bort all snö och trafiken mal grus och asfalt till vägdamm, blir snön strax brun. De här gatorna har mycket biltrafik. Ett nytt snöfall kan täcka de smutsbruna plogvallarna. Men nästa blidväder tar obarmhärtigt fram dem igen och gör dem allt svartare ju mer de smälter.

Luthagsesplanaden är en fyrfilig genomfartsled trots att Bärbyleden har byggts.

Centrala Kungsgatan ser gående och cyklister bara när de korsar den. Kungsgatan är en genomfartsled i gångprioriterat område.

Döbelnsgatan är en trafikled öster om Villavägen och lokalgata väster om. GC-banan är sopsaltad längs huvudcykelstråket, som fortsätter på Villavägen åt höger.

Götavägen är huvudled, men många kör via Kåbovägen till Dag Hammarskjölds väg. Södra Rudbäcksgatan är lokalgata. Götavägen saltas troligen, men inte Kåbovägen. Södra Rudbäcksgatan i fonden behåller sin vinterstämning.

 

Lågtrafikerade gator

Lokalgator plogas och sandas, men saltas inte. När snön packas försvinner gruset in i snön och mals inte förrän nästa tö.

Ringa motortrafik sliter inte ner snön, utan packar den. Södra Rudbäcksgatan i Kåboidyllen.

Tydlig skillnad 1: Krongatans huvudled och den ringa trafikerade bostadsgatan Slöjdgatan.

Tydlig skillnad 2: Lokalgatan, tillika huvudcykelstråket, Börjegatan till vänster och Kyrkogårdsgatan, en huvudled, till höger. Kyrkogårdsgatan är en genomfartsled till Dag Hammarskjölds väg.

 

Men brunsmeten på trafiklederna dras in på lokalgatorna.

Geijersgatan får skit av huvudleden Kyrkogårdsgatan.

Tiundagatan är bostadsgata, men också smitväg mellan Börje tull och Krongatan. Och en bussgata, därför saltas den.

 

Centrum är inte förskonat

Tre färger i S:t Persgatans gaturum:
Närmast: Brunsmet indraget från Kungsgatan av motortrafik.
I mitten: Vitt, plogat, utan motortrafik.
Längst bort: Svart där det är sopsaltad cykelgata.

 

Bangårdsgatan gränsar till gågatan och klyver gångfartsområdena på Dragarbrunnsgatan.

Smeten från Bangårdsgatan dras in på gångfartsområdet i söder, som inte har markvärme.

 

Cykelbanor och gångbanor

Cykelbanor och gångbanor plogas och sandas. Här skapas ingen brunsmet, snarare riskerar de att bli isiga. Dock blir de smutsiga med tiden.

Linnégatan och Järnbron.

 

En gång- och cykelbana mitt i stan blir extra idyllisk när snö lyser upp vinterskymningen.

 

Brunslask. Inte vackert. Inte kul att korsa en brungata. Trots att gång- och cykelbanan är sopsaltad.

Sopsaltning

Sopsaltning skapar rena ytor. Sopningen får bort all snö. Ingen sandning sker och därför är plogvallarna i princip vita! Man riskerar heller inte att ytorna blir isiga.

Villavägen är sopsaltad. Observera de vita ”plog”-vallarna. Den svarta asfalten är bar.

 

Brunslask. Börjegatan är en  genomfart genom Luthagens bostadsområde. Sopsaltad cykelhuvudstråk.

 

Markvärme

Med markvärme slipper man grusa. I princip blir det inga plogvallar. Dock sliter dubbdäcken upp asfalt. Däck slits också, så helt fritt från brunsmet blir det inte vid snöfall.

 

Markvärme smälter snön i CarolinabackenCarolinabacken har markvärme för att biltrafiken inte ska fastna. Men även trottoarerna är värmda.

 

Markvärme ger säkraste vintercykelbanorna, men kommunen leder idag cyklisterna in bland fotgängarna på den isiga och branta Slottsbacken.

 

Markvärme på GC-banan längs S:t Olofsgatan. Men bara på gångbanan. Grå och trist yta, måhända, men halksäkert.

 

Bättre estetik

Vad är bäst, estetiskt sett?

  • Minimera trafikrörelser på alla gator utom trafiklederna. Det vill säga trafikreglera bostadsområdena, som på 1900-talet i Fålhagen och Luthagen..
  • Sopsaltat är bäst. Det ger rena vägytor, halksäkra i princip vid frysgrader och inget rullgrus vid plusgrader.
  • Plogat och sandat men få bilrörelser, ger vita körbanor av packad snö. Så länge det är kallt. Under töperioder kan de dock bli moddiga och spåriga och sedan frysa. De behöver då plogas/sopas, vilket skapar bruna plogvallar. På våren ligger gruset kvar och blir i sig en halkrisk när det är tö, men halkskydd när det fryser.
  • Plogat och saltat på trafikleder. Ger blöta vägbanor som bullrar mer. Ger smutsigt slask vid vissa väderlekar. Ger högre fart och därmed mer buller.

När du har läst ända hit:

Dela sidan: https://bit.ly/BrunSnö

Stötta Cykelfrämjandet, åtminstone genom att bli medlem

Dela!