Cykelfrämjandet granskar samrådshandlingar för Lindholmsförbindelsen

Lindholmsförbindelsen: Stadens cykelambitioner möter traditionell planeringspraxis

Projektet Lindholmsförbindelsen tar inte cykelinfrastrukturen seriöst. Trots Göteborgs Stads ambitioner om att öka det hållbara resandet visar vår granskning av samrådshandlingarna dyster verklighet: när platsen är begränsad är det cyklisterna som får stryka på foten till förmån för biltrafikens och kollektivtrafikens framkomlighet.

Göteborgs Stad har ingen brist på höga mål. I Cykelprogrammet, de årliga Trafik- och Resandeutvecklings-rapporterna (TRU) och Klimatrådets rapport betonas ständigt att cyklandet har en enorm outnyttjad potential och att kvaliteten på infrastrukturen måste höjas för att nå klimat- och trafikmålen. Men när vi granskar de faktiska handlingarna för samrådet av detaljplanen för Lindholmsförbindelsen ser vi att dessa ambitioner i stor uträckning stannar på pappret. Projektet är symptomatiskt för hur den resulterande cykelinfrastruktruen blir bristande i Göteborg, trots de höga ambitionerna i stadens styrande dokument. Cykelfrämjandet har lämnat in synpunkter till samrådet som vi hoppas leder till att projektet tar cykelinfrastruktern mer seriöst. Se nedan tabeller från rapporten för uppfyllnad av krav i cykelprogrammet och teknisk handbok.

Cykelöverfarter och (delvis) bredare cykelvägar

Trafikförslagen innebär flera förbättringar för cykel:

Cykelpassager byts mot hastighetssäkrade cykelöverfarter där bilister lämnar företräde
- Framställs dock som ett problem av trafikanalysen eftersom det kan leda till bilköer
Färre signalreglerade korsningar förbättrar cyklisters flyt
- Mer signalreglering föreslås som en åtgärd för att förbättra bilisters framkomlighet
Några nya kopplingar/korsningsmöjligheter ger bättre genhet och finmaskighet i cykelnätet
Cykelvägar breddas
- I detta projektet görs dock frekventa avsteg och bredderna är otillräckliga enligt nederländska rekommendationer
- Trafikanalysen för Linneplatsen landar, bekvämt nog för projektet, precis under det tröskelvärde som hade gett bredare cykelvägar enligt Teknisk handbok

I Göteborgs används numera alltid cykelöverfarter vilket gör att projektet kan hävda att ”cykel prioriteras”. Helt fel är det såklart inte, men det räcker inte med att systematiskt använda cykelöverfarter för cykelinfrastukturen ska hålla hög kvalitet och upplevas attraktiv.

Verkligheten: Systematisk nedprioritering

I projektet Lindholmsförbindelsen möter visionerna asfalten, och resultatet är nedslående. Utformningen präglas av låg kvalitet och systematiska avsteg från stadens egna krav, vilket betyder ännu fler avsteg från flera nationella och internationella rekommendationer.

Cyklister ses som ett problem: I planhandlingens trafikanalyser beskrivs stora flöden av gående och cyklister som ett hinder för biltrafikens framkomlighet. Det är en anmärkningsvärd inställning i en stad som säger sig vilja prioritera hållbara transportsätt.
Teknisk handbok blir valfria förslag: Projektet gör genomgående avsteg från Göteborgs Tekniska handbok. Cykelbanor ritas smalare än minimikraven i teknisk handbok och kurvradier görs så snäva att de blir trafikfarliga – men att göra avsteg på biltrafikens yta, enligt flera nationella rekommendationer, lyfts inte ens som en möjlighet. Inte nog med det, projektet försöker framställa de underdimensionerade cykelbanorna som något positivt (!) istället för att behandla de faktiska trafiksäkerhetsriskerna som den bristfälliga infrastrukturen medför.
Cykelinfrastrukturen är dåligt anpassad för cyklister: Även när avsteg inte görs från teknisk handbok blir resultatet en infrastruktur som fungerar dåligt för cyklister. Kurvradier, på sträcka men framförallt i korsningspunkter, är alldeles för små vilket i flera fall gör det svårt för cyklister att bibehålla balansen och tvingar ut dem i motriktat körfält eller gångbanor. Enligt nederländska rekommendationer är även minimimåtten på cykelvägsbredder i teknisk handbok otillräckliga för de flöden som förväntas. Trots det väljer projektet systematiskt minimikraven eller lägre, se tabller längst ner i inlägget. En utvärdering av huruvida väntytor för cyklister vid trafiksignaler är tillräckliga har inte gjorts och konfliktpunkter mellan gång- och cykeltrafik eller endast cykeltrafik är svårnavigerade för samtliga trafikanter. Detta är inte den attraktiva cykelinfrastruktur som klimatrådet efterfrågar för att nå trafikmålen.

Figur: Sådana här kurvor är inte möjliga att navigera utan att hamna i motriktade körfält eller på gångvägar om cyklister inte saktar ner så mycket att de riskerar att tappa balansen.

En målkonflikt där cykeln alltid förlorar

Det är i de konkreta målkonflikterna som en stads sanna prioriteringar visas. Vid både Linnéplatsen och Lindholmen har man valt att i stor uträckning prioritera bort säkerhet och framkomlighet för cykel. Att bygga ny infrastruktur som redan från dag ett inte uppfyller Cykelprogrammets kvalitetskrav är inte bara slöseri med resurser – det motarbetar aktivt de trafikmål staden satt upp.

Vi kräver att Lindholmsförbindelsen planeras om med stadens egna mål som utgångspunkt, där cykel inte bara är ett störningsmoment. Det är dags att låta de höga ambitionerna synas även i verkligheten.

Tabellerna från rapporten som visas nedan visar de cykelvägsbredder som projektet valt (fetstil) i olika områden på pendlingscykelvägar, samt Teknisk handboks minimikrav och CROWs betyg för dessa bredder baserat på det antagna framtida flödet. Tabell 2 gäller Lindholmen och Tabell 4 gäller Linneplatsen. Notera att ett större flöde förväntas på Lindholmen, vilket resuterar i ett sämre betyg för samma cykelvägsbredd som vid Linnéplatsen.