Cykelfrämjandet i Uppsala har tittat närmare på stadens andra snabbcykelled. Åter har kommunen försummat att pröva något utvecklingssteg. Den nya leden är fortfarande en gång- och cykelbana, om än lite bredare, som har fått några nedsänkta markeringar.
CFU saknar en infrastruktur anpassad för elcyklar, lastcyklar, trehjulingar och släp. Cykelbanan måste bli bredare då cykeltrafiken är störst. Vi saknar cykelgator med ringa motortrafik som gäster, bättre avrinning med upphöjd och välvd vägbana samt verklig separering mellan fotgängare och cyklister. När det väl kom till prioritering gick busstrafiken före med dess krav på bredd och genhet – och då slinker biltrafiken med. Gående och cyklister får maka på sig.
Knappast någonstans har cykeln prioriterats och bilen på allvar fått kompromissa, till exempel på Sjukhusvägen längs den första snabbcykelleden, Valsätraleden. Det förhållningssättet hänger i även på den nya Flogstaleden.
Cykelgata
Längst västerut vid Ekeby är S:t Johannesgatan en kort stump som leder till 131 bilparkeringsplatser. Med ett så centralt läge torde mindre än hälften använda bil dagligen. Högt räknat kan det generera 300 fordonsrörelser per dygn inräknat färdtjänst, taxi och besök. Det är ungefär så många som cyklar där en morgontimme. Ändå placeras cyklister på väg västerut på trottoaren bland fotgängarna. Cyklister på väg in mot centrum hänvisas till ett cykelfält. Dock, om två bilar möts måste de köra på cykelfältet.
Bara 130 bilar bor här. Få används dagligen, cyklisterna är många, många fler. Ändå har cyklisterna hänvisats till trottoaren. Cykeltrafiken in mot centrum har ett cykelfält, men två bilar kan inte mötas utan att använda cykelfältet. Gör gatan till cykelgata!
Det blir inte mycket mer motortrafik mellan Helsingforsgatan och Tiundagatan. Ytterligare 130 bilplatser inklusive kyrkans och villornas, en sporadisk busstrafik samt kunder till bensinstationen. Samtidigt tillkommer cykeltrafik från studentområdet, banvallen och Rickomberga. Situationen längs hela sträckan är väl lämpad för att pröva cykelgata. Det vill säga en gata där motortrafiken är gäst och cykeln bestämmer trafikrytmen. Cykelgata även kallad cykelfartsgata prövas nu i flera svenska städer. Det är dags att göra det även i Uppsala.
Vintervägar
CFU hänvisar ofta till nederländska cykellösningar. Men de passar inte för svensk vinter. Tyvärr kan inte heller Sverige bygga cykelbanor för svenskt vinterväglag. CFU föreslår att två krav som redan finns för bilvägar, också gäller cykelbanor. Upphöjd vägbana samt välvd. Nu finns bara ett krav om 2 procents lutning i sidled för avrinning.
Idag följer en gc-bana marken i svackor och över krön. Det får till följd att vatten samlas i svackorna och att vatten rinner in över banan från den höga sidan. Det gör att vägbanan blir fuktig, i värsta fall bildas pölar. Cyklisten blir nedstänkt i onödan. Än värre, rent av farligt, kan det bli på vintern under töperiod eller dagsmeja då snövallarnas smältvatten fryser till is över natten. Det händer även sopsaltade gc-banor, eftersom vattnet sköljer bort saltet. Plogvallarna kan även valla in extra mycket smältvatten i svackorna.
Med upphöjd vägbana rinner det inte in vatten från den omgivande marken och med välvd bana förbättrar avrinningen och mitten blir torr. Precis som på bilvägar. Kraven skulle även gynna gångbanor.
Trots upphöjd gc-bana rinner smältvattnet från plogvallen över hela banan. Den behöver vara välvd också. Precis som bilvägar.
Fysisk separering
På den friliggande gång- och cykelbanan fanns möjligheten att prova olika sätt att separera cyklister från fotgängare. Nivåskillnad, remsa av gräs eller smågatsten, eller på annat sätt. Det hade kunnat ge erfarenhet till kommande snabbcykelvägar. På S:t Johannesgatan har man lagt plattor på gångbanan vilket är ett steg i rätt riktning.
I vårt yttrande finns fler aspekter av Flogstaleden belysta.
