Många cyklister byter till bil eller buss under snö- och issäsongen. Det belastar dessa trafiksystem i onödan. Kommunen har stora ambitioner att öka vintercyklingen. Men så fort vintervädret blir lite krångligt blir underlaget uselt för gående och cyklister: isigt, moddigt och spårigt.
Cyklister, och även gående, riskerar kroppsskada med halt underlag, medan fordon främst riskerar plåtskador. Ändå leder kommunen aktivt bort cyklisterna från den uppvärmda Carolinabacken och in bland gående i den isiga Slottsbacken för att ta ett exempel.
Motortrafiken ”röjer” på egen hand bort snön till viss del. Men när man går plattar man till snön, som sedan blir is. Cyklister gör spår, som blir farliga när de fryser till. Vid plusgrader blir is och packad snö till modd.
Cykelfrämjandet har identifierat minst fyra brister som bör åtgärdas för att Uppsalaborna ska kunna gå och cykla säkert även vintertid:
- Börja snöröja så fort snön börjar falla och ploga mycket noggrant, redan några cm snömodd gör det svårt att cykla Norska Vegvesen kräver barmark för huvudstråk i tätorter sedan 5 år tillbaka. (1)
- Saltlösning ger bar mark med nästintill sommarfriktion. Den klarar -22° i princip. Men Uppsala slutar redan vid -5/-8.
- Bygg gång- och cykelbanor som gator och vägar – med mittrygg. Idag krävs enbart lutning åt ett håll, vilket innebär att vatten rinner in över banan och riskerar skölja bort salt och grus. I värsta fall fryser dagsmejan till is och gång- och cykelbanan blir glacerad. Där det idag bara lutar åt ett håll bör snövallarna placeras på den låga sidan.
- Bygg upphöjda gång- och cykelbanor, så att de inte vattenfylls i svackor.
Och så en vädjan till bilisterna:
När gatorna är snöiga eller moddiga, lämna extra mycket ”betryggande utrymme” när du kör om en cyklist. Det är ytterst svårt att förflytta sig i moddigt underlag och lätt att få kast på cykel i sidled, förutom att cyklisten kanske behöver styra undan för gropar, stenar, iskockor, snövallar och andra hinder.
