Image

CYKELKURSER – Frihet på cykel

Vi tycker att det är en självklarhet att alla – stora som små – ska få chansen att lära sig cykla. Under vår verksamhet Frihet på cykel anordnar vi cykelkurser runt om i landet. Läs mer.

Cykelkärlek vareviga dag

Vårt mål är att tillvarata alla cyklisters intressen. Vi har redan åstadkommit mycket på det politiska området men behöver ditt stöd och engagemang för att åstadkomma ännu mer.

Bättre cykling sedan 1934

Cykelfrämjandet höll konstituerande möte den 29 november 1934. Men organisationen uppstod naturligtvis inte ur vakuum. Sedan tre år tillbaka hade Kommittén för svensk cykelpropaganda försökt påverka myndigheter att anlägga särskilda cykelbanor och från landsvägar självständigt dragna cykelvägar. Under 1934 uppstod tankar om en svensk riksförening som skulle tillvarata alla cyklisters intressen, oavsett inriktningen för deras cykelbruk. Sådana tankar fanns både inom kommittén och inom Svenska Velocipedförbundet (idag Svenska Cykelförbundet, cykelsportens riksorganisation).

Bara några månader tidigare hade vidare en annan cykelorienterad förening bildats, Cykelturistförbundet, vilken dock nästan omedelbart sögs upp av Cykelfrämjandet. Redan från starten fanns det starka kopplingar till både branschorganet Svenska Velocipedfabrikant- och grossistförbundet (dagens Cykelbranschen), och det friluftsbetonade Skidförbundet (senare Skid- och friluftsfrämjandet och idag Friluftsfrämjandet). Inom det senare såg man i cykeln ett gott komplement till skidorna under de snölösa månaderna.

STYRELSE MED TYNGD

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image
Image

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Cykelkärlek varje jävla dag

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter.

Se våra aktuella projekt

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image
Image

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Image
Image

STYRELSE MED TYNGD

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Cykelkärlek varje jävla dag

STYRELSE MED TYNGD

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Image
Image

Rulla med oss

STYRELSE MED TYNGD

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Vill du kontakta oss

För administrativa frågor om ditt medlemskap

medlem@cykelframjandet.se

Är du medlem och vill ändra din information eller om du vill bli medlem

Vi håller på att byta medlemssystem. Fram tills det är färdigt kan du inte ändra dina uppgifter via hemsidan.
Maila istället till medlem@cykelframjandet.se

För information om cykelkurser

Läs mer om cykelkurser eller maila frihetpacykel@cykelframjandet.se

För övriga administrativa frågor

kansli@cykelframjandet.se

För övriga frågor

info@cykelframjandet.se

Postadress

Cykelfrämjandet
Box 3
101 20 Stockholm

Telefon

08 - 16 00 17

Media

0736 - 55 45 82

Sociala medier

BANKUPPGIFTER

Postgiro: 578 53-4
Bankgiro: 53 58-44 13

ORGANISATIONSNUMMER

802000-6063

Rulla med oss

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

Bättre cykling sedan 1934

Cykelfrämjandet höll konstituerande möte den 29 november 1934. Men organisationen uppstod naturligtvis inte ur vakuum. Sedan tre år tillbaka hade Kommittén för svensk cykelpropaganda försökt påverka myndigheter att anlägga särskilda cykelbanor och från landsvägar självständigt dragna cykelvägar. Under 1934 uppstod tankar om en svensk riksförening som skulle tillvarata alla cyklisters intressen, oavsett inriktningen för deras cykelbruk. Sådana tankar fanns både inom kommittén och inom Svenska Velocipedförbundet (idag Svenska Cykelförbundet, cykelsportens riksorganisation).

Bara några månader tidigare hade vidare en annan cykelorienterad förening bildats, Cykelturistförbundet, vilken dock nästan omedelbart sögs upp av Cykelfrämjandet. Redan från starten fanns det starka kopplingar till både branschorganet Svenska Velocipedfabrikant- och grossistförbundet (dagens Cykelbranschen), och det friluftsbetonade Skidförbundet (senare Skid- och friluftsfrämjandet och idag Friluftsfrämjandet). Inom det senare såg man i cykeln ett gott komplement till skidorna under de snölösa månaderna.

STYRELSE MED TYNGD

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter, lärare som visste att betona vikten av att skolväsendet bibringade barn och ungdomar nödvändig trafikkultur, samt en radioprofil som Sven Jerring, i vilken Cykelfrämjandet hade en kanal för att nå ut till allmänheten med sina trafikmaningar. Det var för övrigt en helt övervägande Stockholmsbaserad styrelse, liksom föreningen i sin helhet.

Cykelkärlek varje jävla dag

Föreningens bredd lämnade avtryck i styrelsens sammansättning. Ledd av Walter Holmstedt, ingenjör och rektor för Stockholms Tekniska Institut, rymde styrelsen välrenommerade vägingenjörer, cykelfabrikanter samt representanter för cykelsporten, friluftslivet och turistnäringen. Lägg till dessa läkare som kunde gå i god för cykelns hälsobringande effekter.

Se våra aktuella projekt

Alla sorters cyklister representeras

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation. Svenska Hjulförbundet, som bildades 1888, hade förvisso vissa trafikpolitiska ambitioner vid sidan av sin utflykts- och tävlingsbetonade verksamhet, men dess i praktiken turistiska prägel kom bl.a. till uttryck i dess nära samarbete med Svenska Turistföreningen, och 1900 gick förbundet upp som en sektion av den föreningen. Samma år bildades Svenska Velocipedförbundet, som med sin sportsliga karaktär dock saknade anledning att gå i bräschen för vardagscyklisternas krav.

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Lorem ipsum

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit

LÄS VIDARE

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image
Image

Cykelfrämjandet kan alltså ses som ett hopkok av allt detta, och betoningen på att den nya organisationen skulle samla alla sorters cyklister var som sagt stark. Det innebar framförallt att man ville lyfta vardagscyklisterna, som tidigare saknat auktoritativt stöd från en organisation.

Image

FÖR TRYGGARE CYKLING

Föreningen ville alltså ställa sig på “en bred bas” och “samla alla för cykling intresserade svenskar”. Men samtidigt framgick det också tydligt i det programmatiska första numret av medlemstidningen Cyklisten att man i första hand ville arbeta trafikpolitiskt: “föreningens huvudsyfte och praktiska mål” var “ett tryggare och vidgat bruk av cykeln” och att “vinna hänsyn för cyklisternas intressen”.
I andra hand ville man främja den turist- och friluftsbetonade cyklismen. Prioriteten bland ambitionerna var tydlig. Nytta gick före nöje, för att återkoppla till de två strategierna som nämnde inledningsvis.

Styrelse

Image

Ordförande
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

Sekreterare
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

Kassör
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

Ledamot
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

Ledamot
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

Suppleant
Lars Strömgren
Tel: 08 - 132 45 67
E-post

Image

CYKELKURSER – Frihet på cykel

Vi tycker att det är en självklarhet att alla – stora som små – ska få chansen att lära sig cykla. Under vår verksamhet Frihet på cykel anordnar vi cykelkurser runt om i landet. Läs mer.

CYKELKURSER – Frihet på cykel

Kommunvelometern är en nationell granskning och jämförelse av kommuners arbete med cykelfrågor. Kommunerna som deltar får en rapport om kommunens nuläge samt konkreta rekommendationer.
Läs mer.

Image

8-punktsprogram

Cykelfrämjandet jobbar strategiskt för att uppnå cykelpolitiska mål.

LÄS VIDARE

Kommunvelometern

Ett av våra mest effektiva verktyg för att driva lokal cykelpolitik.

LÄS VIDARE

Cykelpolitiskt manifest

Gemensamma målsättningar genom samverkan i Svensk Cykling.

LÄS VIDARE

Image

Gör skillnad genom
att bli medlem

Image

För ett bättre cykelsamhälle

Skänk en gåva
Image
Image
Image
Image

Politisk påverkan

Cykelfrämjandet arbetar för att politiker på ett lokalt, regionalt och nationellt plan ska jobba för ökad cykling – för miljö, folkhälsa och framkomlighet. Läs mer.