Att möjliggöra för ökad cykling har pekats ut som en viktig pusselbit i omställningen till ett mer hållbart samhälle och intresset för att satsa på cykling exploderar i städer i och utanför Sverige. Tyvärr är Luleå inte en av dem. Det skriver Rune Karlberg, ledamot i Cykelfrämjandets riksstyrelse och sekreterare i Cykelfrämjandet Norrbotten.
Bättre cykelmöjligheter görs för folkhälsans, klimatets och stadsmiljöns skull. I Stockholm har cyklandet ökat så mycket att cykelbanor som byggdes för något år sedan nu måste breddas. I Nederländska Groningen väljer över 60 procent av invånarna cykeln för sina resor där cykeln cyklisternas genhet går före bilisternas.
”Snabba cykelstråk”, en typ cykelvägar som ökar framkomligheten för cyklister och som både regeringen och Boverket har pekat ut som viktiga för att öka cyklandet, har börjat byggas i Sverige. Ökningen av elcyklar har fått fler att välja cykeln framför bilen. Finska Uleåborg, på samma breddgrad som Luleå, räknas som världens bästa vintercykelstad.
I Göteborg har man räknat ut att den ökade cyklingen under 2020 bidrog till en samhällsekonomisk vinst på drygt 1 miljard kronor till följd av att ökad fysisk aktivitet leder till lägre dödstal.
Luleå ligger långt bakom
I Luleå har politiken ställt sig bakom Vision 2040 som togs fram 2008. Ett av målen är att vi då ska vara 100 000 invånare. Visionen rymmer även avsiktsförklaringen: ”Agera för att kraftigt öka andelen lokala resor med kollektivtrafik, cykel och till fots”. Tyvärr verkar det som politikerna glömt bort det här löftet till medborgarna.
Var femte år görs bland annat en mätning av Luleåbornas resvanor. Vid mätningen år 2000 valde 18 procent cykeln, år 2015 hade den sjunkit till 14 procent. De flesta resor under 1 km sker till fots, men hela 29 procent väljer bilen även för så korta resor. För resor upp till 4 km har andelen bilresor ökat till 42 procent medan andelen cykelresor utgör 24 procent. När det kommer till medborgarnas nöjdhet instämmer bara 10 procent i påståendet att de är mycket nöjda med satsningen på cykeltrafik. Hela 55 procent instämmer helt i att det är viktigt att satsa på cykeltrafik.
Trafikplanering innebär ofta en intressekonflikt om hur ytor ska disponeras. Hela 66 procent anser att man ska prioritera gång och cykel även om det innebär nackdelar för biltrafiken. Verkligheten är att i Luleås översiktsplan, som visar huvudnätet för bil- respektive cykelvägar, ges biltrafiken högre framkomlighet och trafiksäkerhet medan cyklisterna har sträckor där cykelbanan är så smal att två cyklister inte kan mötas. I alla fall inte utan att någon bryter mot lagen och använder gångbanan.
Så vad vill partierna?
Det är förvånande att inget av partierna i Luleå tycker att det behövs några åtgärder för bryta den negativa utvecklingen för cykling när de tidigare har ställt sig bakom att den ska öka kraftigt. I deras valprogram lyser cykeln med sin frånvaro. Det är bara C, L, MP och V som nämner cykeln bland sina vallöften. V har den högsta ambitionen med bland annat satsningar på snabba cykelstråk.
För den som arbetspendlar är hög framkomlighet lika viktig för en cyklist som för en bilist. Men när det kommer till konkreta åtgärder för att öka framkomligheten för cyklister, exempelvis när de ska korsa en gata, så prioriterar politikerna biltrafiken – trots att Luleåborna visat att de är av en helt annan uppfattning.
Nu kan vi bara hoppas att nästa kommunstyre är bättre på att lyssna på vad medborgarna faktiskt vill ha.
Rune Karlberg, ledamot i Cykelfrämjandets riksstyrelse och sekreterare i Cykelfrämjandet Norrbotten:
Artikeln publicerades först i Norrbotten-Kuriren 2022-09-07.