Enligt Göteborgs Stads cykelstrategi ska trafiksystemet utformas så att barn från 10 år ska kunna färdas tryggt på cykel på egen hand. När man rör sig i staden kan man dock snabbt konstatera att det är väldigt få barn som cyklar. Uppenbarligen är det ett mål som det kommer ta tid att uppfylla. Men hur upplever egentligen barnen själva att det är att cykla i Göteborg? Cykelfrämjandet i Göteborg träffade Alvina Kollin på väg hem från skolan med familjen för att ställa några frågor.
Lotta, Sven och Alvina Kollin på väg hem från skolan.
Hej hörni! Vart är ni på väg och var kommer ni från?
– Vi ska till skolan och vi cyklar från Stampen, säger Alvina.
Cyklar ni varje dag?
-Ja, nästan. Fast ibland tar vi bussen.
Vad är det som gör att ni tar bussen ibland?
– Mest för att det är kul.
Så det är inte för att det är jobbigt väder?
– Nej. Det finns ju regnkläder.
Hur tycker ni det är att cykla den här vägen?
– Det är bra för det mesta. Men ibland är det svårt när det blir kö där nere, säger Alvina och pekar ner mot trafikljusen där Willinsbron möter Rantorget.
Cykelvägen delar sig så att det blir en avstickare mitt i övergångsstället. Många cyklister väljer att ta den avstickaren för att slippa den tvära svängen längre ner på J Sigfrid Edströms gata vilket gör att de korsar flödet av cyklister som kör i motsatt riktning.
Mamma Linda fyller i:
– Sen brukar ju Alvina vilja cykla bakom mig när vi väl är uppe på bron. Jag antar att det är läskigt att cykla först, särskilt när vi ska cykla i rondellen. Själv vill jag cykla bakom så att jag lättare kan anpassa farten. Det är lätt att cykla för fort när man har elcykel.
– Ja, och cykelbanan är väldigt smal och går jättenära bilvägen, säger Alvina.
Är det fler än ni som cyklar till skolan?
– Nej, inte så många.
Hur är det att cykla runt skolan på morgonen? Är det mycket trafik?
– Jag tycker det är svårt när man kommer till busshållplatsen. Många går bara rakt ut från bussen och ser sig inte för. Och då går de rakt ut i cykelbanan.
Brukar du plinga då?
– Nej, inte alltid. Några blir sura när man plingar. Och några blir sura när man inte plingar. Så jag brukar cykla långsamt eller gå av cykeln.
– Men pappa plingar alltid när vi cyklar! säger Sven.
– Ja, pappa är lite mer bestämd, skrattar Lotta.
Vill du att fler barn ska få möjlighet att cykla till skolan – engagera dig i göteborgskretsens barnkommitté!
