När säkerhetscykeln med kedjedrift och två lika stora hjul introducerades på 1880-talet kom cykeln snabbt till användning i många olika sammanhang. Inte minst för tidens kvinnor blev den ett redskap för både personlig och politisk frigörelse. För arbetarklassens kvinnor öppnade det sig möjligheter att tjäna pengar på cyklingen. För kvinnor ur borgarklassen blev cykeln viktig i den politiska rörelsen för medborgerliga rättigheter. Träffa några av de främsta kvinnliga cykelpionjärerna.
Text: Charlotte Hagström & Lars-Eric Jönsson
Londonderry var den första kvinnan som cyklade jorden runt.
Annie Cohen Kopchovsky “Londonderry “
(1870-1947) hade invandrat från Lettland till USA. Hon var gift, hade tre barn och levde under små förhållanden. 1894 inledde hon, trots att hon just hade lärt sig cykla, en cykeltur jorden runt. Hon hade då antagit artistnamnet Londonderry. Turen startade i Boston. Förutom att hon snabbt lärde sig cykla var hon en mycket bra historieberättare och affärskvinna. Både under och efter resan tjänade hon pengar på att berätta om sina äventyr. Londonderry var den första kvinnan som cyklade jorden runt. Liksom många andra av det sena 1800-talets kvinnliga cykelpionjärer dog hon obemärkt.
Frances Willard såg cykeln som vägen till fysisk träning men också till det offentliga rummet och kvinnors jämställdhet.
Frances Willard (1839-1898) var en amerikansk medborgarrättsaktivist som framförallt gjorde sig känd för arbetet för nykterhet och kvinnlig rösträtt. Hon insåg tidigt cykelns betydelse för kvinnlig frigörelse. Vid 53 års ålder beslöt hon sig för att lära sig cykla. 1895 gav hon ut boken A Wheel Within a Wheel som skildrar hur det gick till. Hon beskrev noga hur man bestiger, sitter, trampar, svänger, stannar och stiger av sin cykel. För den samtida kvinnan, menade Willard, var cykeln vägen till fysisk träning men också till det offentliga rummet och kvinnors jämställdhet.
Nanny Palmqvist cyklade från Skåne till Norge och sa ”Hälsa är lycka. Velocipedridt befordrar hälsa. Ergo: Velocipedridt befordrar lycka”.
Nanny Palmkvist (1862-1940) var folkskollärare och rösträttsaktivist. Hon var engagerad i folkbildning, propagerade för att kvinnor skulle ha tillgång till hela arbetsmarknaden och för lika lön för kvinnor och män. Hon var även en hängiven cyklist och cyklade både ofta och långt. Sommaren 1891 cyklade hon från Helsingborg till Trondheim och hem igen, året efter till Jönköping för att delta i ett lärarinnemöte. I tidningen Idun beskriver hon 1892 cykelfärden genom södra Sverige och konstaterar att ”Hälsa är lycka. Velocipedridt befordrar hälsa. Ergo: Velocipedridt befordrar lycka”.
Tillie the Terrible Swede, som hon kallades, vann åtskilliga cykeltävlingar och slog rekord efter rekord.
Tillie Andersson (1875-1965) föddes i Skåne och emigrerade som sextonåring till Chicago. Efter att först ha försörjt sig som sömmerska inledde hon en remarkabel tävlingskarriär, framför allt inom velodromcykling. Hon hade stor framgång i de populära sexdagarstävlingarna där det gällde att under två timmar cykla på maxfart. Av de 130 tävlingar hon deltog i vann hon 123. Hon slog rekord efter rekord och fick smeknamnet Tillie the Terrible Swede. Hennes karriär sträckte sig från 1893 till 1902 då cykeltävlingar för kvinnor förbjöds i USA. Hon ansågs då vara världens främsta kvinnliga cyklist.
