Text: Maria Soxbo.
KRÖNIKA. Låt oss göra ett litet tankeexperiment. Tänk dig en stor, myllrande europeisk stad. Rödljus, reklamaffischer, skyltfönster, neonskyltar och tutande bilar. Ser du den framför dig?
Nästa steg är att föreställa dig att var femte bil är en cykel istället. Ljudnivån sänks genast några snäpp. Det blir lite mer plats på gatorna, lite lugnare.
Nu tar vi det hela längre. Föreställ dig att du plockar bort minst 7 av 10 parkeringsplatser längs gatorna – poff. Vad händer då? Det blir mycket mer plats för cyklister som dig och mig. För fotgängare, hundägare, barnvagnar. Antalet bilar minskar direkt, för vem skulle ens vilja ta bilen om det knappt finns någonstans att parkera den? Nej, det är nog bäst att cykla istället. Vi hör sorlet från kaféer, tempot saktar ner och luften blir ren och klar.
Redan nu känns staden helt annorlunda, visst! Men varför nöja sig där, när vi kan förbjuda bilen helt? Okej, räddningstjänst, sopbilar och varutransporter måste få rulla omkring. Och bussar, alla klarar inte att ta sig fram till fots eller cykel. Men personbilarna, som det oftast sitter en person i och som ändå står parkerade 95 procent av sin livstid? De är inte välkomna längre. Vad skulle hända då?
Planteringar, uteserveringar och lekande barn skulle ta över. Rullatorer och rullstolar skulle ta sig fram lättare utan trottoarkanter, och det skulle i princip vara helt riskfritt att cykla! Inga bildörrar som riskerar att slås upp i vår väg, inga avgaser som förorenar luften. Vi skulle till och med kunna höra fågelkvitter mitt i stan.
Låter det som en utopi? Ja, kanske. Men samtidigt finns detta redan idag. I Köpenhamn står cyklisterna för 21 procent av alla resor som är kortare än en mil – var femte alltså. Den genomsnittlige köpenhamnsbon cyklar tre kilometer om dagen, och 44 procent av alla danska barn cyklar till skolan. (65 procent om skolan ligger max tre kilometer bort.)
I Paris kommer 72 procent av alla parkeringsplatser att försvinna till 2024. Floden Seines stränder ska bli bilfria, paradgatan Champs Elysées (idag åtta filer av plåtgröt) ska bli en ”extraordinär trädgård” och den franska huvudstaden ska modelleras om efter konceptet 15-minute city – där alla medborgare ska kunna tillgodose sina vardagsbehov (skola, vård, omsorg, mathandling etc) på högst 15 minuters gång- eller cykelväg.
Och till den prisbelönta spanska staden Pontevedra är inflyttningen konstant, trots att den egentligen ligger i en avbefolkningsregion. Koldioxidutsläppen har sjunkit med 70 procent och ingen har dött i trafiken sedan 2009. Varför? Ja, du gissade rätt – stadskärnan är bilfri.
Bilen är norm i nästan alla moderna samhällen idag – men inget säger att det måste vara så. Eller ens att vi vill ha det så. Enligt forskning kostar varje kilometer som vi tar oss fram med bil samhället 1,50 kronor. Väljer vi cykeln tjänar samhället istället 1,40 kr – pengar som kan göra nytta för fler. Utsläppen sjunker, och vi får betydligt lättare att nå klimatmålen. Men framför allt blir vi friskare, tryggare, gladare och trivs bättre där vi bor. Det är win/win – och det är dags att Sveriges städer också fattar beslut om att skapa framtidens samhälle. Det som är byggt för människan – inte bilen. När börjar vi?
Maria Soxbo är frilansjournalist, föreläsare, författare och medgrundare av Klimatklubben. Hon är aktuell med boken Ställ om! Allt att vinna på ett klimatsmart liv (Norstedts).
