Förra veckan släppte Stockholms Handelskammare en uppmärksammad rapport om Stockholms transportsystem: ”45 punkter för bättre Stockholmstrafik”. Rapporten är signerad Jonas Eliasson, professor i transportsystem, och har fått stor spridning i media.
Uppmärksamheten, bland annat i DN, kan sammanfattas i att anläggandet av Stockholms cykelbanor, enligt Jonas Eliassons rapport, har kommit upp i ett högre snittpris per kilometer än vad som var bedömningen i Stockholms cykelplan 2012. Enligt Eliasson rör det sig om 50–60 miljoner kronor per kilometer cykelbana.
Förbättring av trafiksäkerhet, tillgänglighet och belysning
Det är ett faktum att fördyringar är vanliga vid infrastrukturprojekt och cykelbanor är inget undantag. Det Eliasson emellertid utelämnar i intervjun i DN är att det redan i cykelplanen från 2012 tydligt framgick att kostnader för broar och tunnlar inte var medräknade i uppskattningen, inte heller kostnader för “passa-på-åtgärder”. Det är nämligen vanligt att åtgärda andra brister när man ändå bygger om en gata. Förbättring av bland annat trafiksäkerhet, tillgänglighet och belysning är exempel på detta. Konsekvensen: högre slutnota – men samtidigt höjer man kvaliteten på infrastrukturen och man behöver inte heller bygga om samma plats igen på ett tag.
Flera av projekten inom stadens cykelplan billigare
Stora projekt med omfattande omdaningar av gator, såsom Långholmsgatan och Värtavägen, har blivit dyrare än beräknat. Men flera av de 90 projekt som genomförts inom ramen för cykelplanen 2012–2018 är betydligt billigare. Eliasson nämner själv södra delen av Götgatan. Här har ett före detta bilkörfält skilts av med plaststolpar och lite färg och förbättrat framkomligheten på ett av stadens viktigaste stråk för cykelpendlare för en betydligt lägre summa än 50–60 miljoner per kilometer. Slutredovisningen av de cykelprojekt som genomförts 2012–2018 är på gång. Men vid en uppskattning landar man snarare på 20–30 miljoner per kilometer cykelbana, alltså betydligt lägre siffror än de Eliasson nämner.
Cykelstråk på parallellgator – en mindre attraktiv lösning
Vidare nämner Eliasson cykelstråk på parallellgator som ett kostnadseffektivt alternativ. Detta är inget nytt förslag utan något som Stockholms Handelskammare har ivrat för sedan 90-talet. Att Stockholms Handelskammare har blivit positiva till att satsa på infrastruktur för cykel är glädjande – och en i hög grad en ny företeelse. När Stockholms stad i början av 2000-talet byggde cykelbanor på Birger Jarlsgatan var Stockholms Handelskammare nämligen tidigt ute och protesterade. De varnade för att gatan skulle bli i det närmaste oframkomlig, särskilt sträckan mellan Nybroplan och Stureplan. Blev det så?
Problemen med att förvisa cyklister till sidogator är flera. Dels är det få stråk i Stockholm som har sidogator som löper parallellt med huvudgatorna hela vägen, dels är det svårt att få cyklister att frivilligt ta omvägar i stället för att använda den genaste sträckningen. Den kanske främsta kritiken är dock motivet till varför cyklister ska använda sidogator; att det ska bli mer yta kvar till bilarna. Där skiljer sig inte Eliassons inställning märkbart från den Handelskammaren hade på 90-talet.
Var är klimat- och folkhälsoperspektivet?
Utöver ovan nämnda nedslag är det också andra aspekter med rapporten som tåls att ifrågasättas, nämligen avsaknaden av andra perspektiv än det renodlade framkomlighetsperspektivet. Var är klimatperspektivet? Och var är folkhälsoperspektivet? Cykeln är som bekant inte bara ett effektivt och smidigt transportmedel – den som cyklar bidrar, till skillnad från den som tar bilen, inte till någon negativ klimatpåverkan men däremot påverkar den sin egen hälsa i rätt riktning.
Cykelfrämjandet har räknat på de samhällsekonomiska vinsterna med en ökad cykelandel i Stockholmsregionen. Resultatet visar att de samhällsekonomiska vinsterna (förutsatt att regionen uppnår sina cykelmål, vilket innebär att 20 procent av alla resor ska ske med cykel år 2030) värderas till drygt sex miljarder kronor per år, från det att målet är uppnått. Resultatet är baserat på en beräknad minskning av antalet för tidiga dödsfall orsakade av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra välfärdssjukdomar som kommer med ett stadigt ökande stillasittande.
Varje satsad krona på cykling ger flerfaldigt tillbaka
Bristen på vardagsmotion är vår tids största fara för folkhälsan och att satsa på cykling är en stor framgångsfaktor när det kommer till att motverka denna alarmerande utveckling. Varje krona satsad på infrastruktur för cyklister ger omfattande återbäring i form av bättre folkhälsa och kraftigt sänkta kostnader för sjukvård. Antalet cyklister i Stockholms centrala delar ökar i hög takt och att investera i cyklister – och även gångtrafikanter – ger mångfaldigt tillbaka. En metaanalys har visat att varje satsad krona i aktivt resande ger hela nio kronor tillbaka i form av minskade sjukvårdskostnader.
Vill vi ha en högre andel cyklister måste vi också satsa på en attraktiv och säker infrastruktur och troligtvis är det just vad vi ser just nu – att stadens satsningar har gett resultat i form av fler cyklister på Stockholms cykelbanor.
Vad skulle det kosta om alla cyklister tog bilen i stället?
Paraplyorganisationen Svensk Cykling skriver på Facebook: ”Dagens Nyheter rapporterar i dag om att det är dyrare än beräknat att bygga cykelvägar i centrala Stockholm. Nu ser vi fram emot en uppgift om vad det skulle kosta att bygga nya bilvägar i centrala Stockholm om cyklisterna skulle börja ta bilen istället för att cykla. Vad tror du är mest samhällsekonomiskt lönsamt? Att bereda plats för fler som cyklar eller fler som tar bilen i centrala Stockholm?”
Är det inte snarare det perspektivet vi alla borde ha?
Läs Jonas Eliassons rapport för Stockholms Handelskammare här:
Stockholms transportsystem: 45 punkter för bättre Stockholmstrafik.
