KRÖNIKA | Har du cyklat hit?! Ska du verkligen cykla hela vägen? Hur vågar du cykla hem i mörkret? Är du inte rädd att något ska hända? Räcker det inte med att du ska träna, måste du cykla till gymmet också?
Många är de invändningar jag fått kring att jag cyklar till de flesta ställen jag ska. Jag har sagt ”ja, såklart tar jag cykeln” som svar i de flesta fall, och till slut har de flesta tröttnat och accepterat mitt val. Flera av dem har också inspirerats till att ta cykeln, i alla fall då och då. Jag gissar att flera av er känner igen er?
Cykeln har för mig alltid varit det naturliga valet, gett mervärden och frihet, och det är säkert också anledningen till att jag idag har förmånen att för Västtrafiks räkning jobba med cykling. Komiskt nog står jag nu återigen inför kommentarer kring vad som är och inte är möjligt. ”Det är väl inte kollektivtrafikens roll att gynna cykling? Borde inte ni satsa era pengar på att utveckla kollektivtrafiken? Kommer inte ni förlora intäkter om ni marknadsför cykling som alternativ?”
Skillnaden mellan den privata striden och den på jobbet är dock att jag inte står ensam med mina förklaringar och argument. I mitt jobb har jag en hel organisation i ryggen, som står upp för cykling, mikromobilitet och kombinationsresor.
För cykel är verkligen inte en konkurrent till kollektivtrafiken utan ett komplement. Ett sätt att lösa första och sista biten av en resa, ett sätt att kunna slippa ett byte eller nå en större knutpunkt för ett ökat utbud. Och kanske kan du till och med cykla hela vägen, avlasta bussen, och ge plats för någon annan?
Det finns så många positiva effekter av att kombinera de två färdslagen, för individen och för samhället. Tänk dig själv vilka möjligheter som öppnas upp när du på ett tryggt sätt kan cykla till en knutpunkt, vilka möjligheter och vilken tillgänglighet till värde som ges. Tryggheten och friheten som finns i att själv kunna välja, och flexibiliteten i att slippa anpassa sig till lokaltrafik, inte minst för dig som saknar tillgång till bil.
Det verkar dock vara svårt för resenären att hitta till kombinationsresan. Om det handlar om brist på förutsättningar eller om det är kunskap som brister, det är svårt att säga. Min bild är att det är en kombination – visst kan förutsättningarna förbättras på många håll, det behövs säker cykelparkering och infrastruktur som gör att du kan ta dig till hållplatser och knutpunkter med cykel. Men det är också väldigt många som idag inte ens reflekterar över sitt resande.
Vår egen undersökning Hållplats visar att många inte tror att de kommer att ändra sitt eget sätt att resa framöver, men tror samtidigt att andra kommer att ställa om. Att inte se sin egen roll i omställningen är problematiskt. Här har vi som kollektivtrafikansvariga en viktig roll att fylla, för att visualisera möjligheterna som finns, jobba för sänkta trösklar och genom att vara en lillfingernagel i ögat på politiker och invånare och påminna om nya vanor och resesätt.
För de hållbara reseslagen få aldrig konkurrera. Det är tillsammans, olika fordon och aktörer, som vi skapar tillgänglighet och livskvalitet, tillsammans som vi löser vardagspusslet och klimatkrisen, tillsammans som vi gör hållbart resande till norm!
Karin Ryberg,
året-runt-cyklist och strateg på Västtrafik
