Marija cyklade sig ur en livskris

TatjanaNyheter

En del cyklar för att vinna lopp, andra för att upptäcka världen. För Marija Aurell är det viktigaste att känna sig levande och den egna hälsan. 
– För mig är cyklingen en överlevnadsfråga. Den handlar om mig som Marija och om hela min identitet, säger hon till Cykling.

Text: Elisabet Wahl

Man behöver inte prata länge med Marija Aurell för att förstå hur viktig cyklingen är för henne. Backar vi bandet några år befann hon sig i en relation hon inte mådde bra i. Men när hon satte sig på sadeln och gav sig ut med cykeln började det hända saker.

– Det var som om jag hörde mig själv och blev mig själv. Jag kände att jag måste följa min egen puls och lyssna på min vilja. Så på det sättet mådde jag bättre varje gång jag gav mig ut.

Cykelturerna blev längre och skedde allt oftare. Och en dag började hon vilja dokumentera det hon såg omkring sig. Hon tog med sig mobilkameran och började ta massor med bilder. Viljan att dela med sig av allt det vackra dök upp och helt plötsligt insåg hon att det fanns nya vägar att ta sig fram genom livet.

– Man kan säga att jag till slut cyklade mig ut ur den där relationen också. Det är en lång resa jag har gjort, men genom cyklingen förstod jag att jag inte mådde bra. Det är mitt ”därför” när någon frågar mig varför jag fastnade för cyklingen till en början.

Numera arbetar Marija Aurell i sitt eget företag som livsstilsentreprenör, föreläsare och fotograf. Ibland använder hon också ordet pulscoach om sig själv. Titeln har en dubbel betydelse, för självklart är det viktigt att röra på sig och få upp pulsen. Men ordet syftar också till det som genomsyrar hennes livsfilosofi: att alla har en egen puls och det är viktigt att följa den.

– För mig är cyklingen och att vara aktiv en överlevnadsfråga. Jag mår till exempel mycket bättre av att komma ut i naturen och att röra på mig. Ibland är det svårare de dagar jag mår dåligt, men då försöker jag ändå ta mig utanför dörren och gå en promenad eller ta en kort cykeltur. Helt plötsligt vaknar mitt fotoöga och så har det gått en timme. Så jag tror mycket på att bryta en negativ känsla med hjälp av en aktivitet.

Vad är det i kombinationen av rörelse och natur som ger ökad hälsa tror du?

– För egen del handlar det mycket om färg. Är det någonstans det finns färg så är det i naturen. Och så är det lugnet. Naturen bara finns där och den går inte att påverka. Är det regnigt så är det regnigt. Jag brukar inte svära över vädret utan ser det som något för mig att göra något av.

I sin roll som pulscoach har hon haft många olika samarbeten, bland annat med Vätternrundan där hon haft ett upplägg som inte handlat om att coacha deltagarna till att cykla så snabbt som möjligt, utan snarare att bredda bilden av vem som är cyklist och hur man kan göra upplevelsen så lyckad som möjligt när man cyklar ett riktigt långt lopp som Vätternrundan.

– Som pulscoach har jag med mig en liten hög- talare där jag spelar musik. Så cyklar jag med olika deltagare och börjar prata, peppa och sprida den där glada känslan. Min tanke är att göra det till äventyr istället för enbart tidsprestation. Det har blivit många fina möten.

– Jag skulle vilja få fler att förstå att man är inte mer värd för att man är snabb. Det är också viktigt att fråga sig vilken upplevelse hann du få, vilka hann du träffa och vad hann du se. Det är inte fel att sätta tider, men man får inte glömma bort att det finns olika mål. Mitt mål med cyklingen är att cykla, inte att komma fram.

Jag tror de flesta håller med om att det finns mycket att vinna på att komma ut i naturen och cykla mer. Men hur ska man få fler att börja cykla?

– Jag tror man kan börja med att skapa fina upplevelser på helger och lov för att få en bra känsla. Har man barn kan man göra utflykter. Självklart är det bra att cykla mer både som äventyr och till vardags, men jag tror det är bra att börja med äventyret. Då laddar man cyklingen med något positivt.

MARIJA AURELL

Ålder: 39 år
Bor: Motala
Min första cykeltur: Min storasysters gula cykel som jag skulle lära mig att cykla på, men jag hade inte lärt mig att bromsa så jag har fortfarande ett ärr på knäet efter den där första cykelturen.
Finaste cykelsträckan: Halvvättern är ändå en av mina absoluta favoriter rent upplevelsemässigt. Man kommer ut på landet och ser kossor och slingrande vägar. Det är mycket växtlighet, vyer och färger.

Vill du inspireras av Marija? Du hittar henne på Instagram och Facebook.

Dela!