KRÖNIKA | Mitt barn har hört från en klasskompis att det blivit tjafs vid skolan på morgonen och det är bara för mig att erkänna.
– Tja, ”bråkade” vet jag inte, jag sa till en bilist som parkerade på övergångsstället att han inte får stå där. Han svarade att det inte fanns någon annan plats, och jag upprepade att man ändå inte får stå på ett övergångsställe.
Det är inte så att jag alltid säger till bilister som bryter mot lagen, då hade jag inte gjort annat. Men, bilistbrott just vid skolor, som riskerar barns säkerhet, där får jag markant svårare att hålla käften stängd.
Tänker tillbaka på när allting startade. Ett av mina barn var första kullen som invigde den då nybyggda skolan. Rektorn berättade stolt om hur säkra skoltransporter hade prioriterats. Det fanns bara ett fåtal platser byggda för lämning och hämtning med bil, istället ville man uppmuntra gång, cykel och kollektivtrafik.
Jag var såklart med på tåget och när första föräldern parkerade olagligt var det viktigt att tidigt mota Olle i grind. Polisen var dock inte intresserad av min observation – så länge biltrafiken kunde ta sig förbi spelade det ingen roll. Parkeringsbolaget undrade om bilen kanske stod på en avgiftsbelagd ruta utan giltig biljett? När de fick klart för sig att bilen ”bara” parkerat där det var förbjudet att parkera svalnade deras intresse.
“Bilistbrott just vid skolor, som riskerar barns säkerhet,
där får jag markant svårare att hålla käften stängd”
Det hade känts så bra med skolan, infrastrukturen var i stor utsträckning anpassad för oskyddade trafikanter. Men, utan beivrande av bilistbrott så blir dessa som bekant en norm. Vi fick lov att vänja oss vid en ohållbar trafiksituation. En liten ljusning gavs när skolan fick Malmö stad att sätta upp en spärr så att föräldern som dagligen lämnade bilen på tomgång bredvid cykelställen åtminstone hindrades, men det var en klen tröst.
När tillräckligt många bilister samlas på en plats så används deras flertalighet som en förevändning för att inte behöva följa trafikreglerna. ”Var skulle jag annars parkera om inte på övergångsstället, det är ju alldeles för många bilar här” resonerar de, helt utan ironi. Men, när det är glest mellan bilarna är det också grönt ljus för brott. Statistik från USA visade att under pandemins första månader var det färre bilar ute, men en markant större andel än vanligt körde för fort.
Forskare har undersökt varför föräldrar skjutsar sina barn med bil till skolan. Deras fynd är lika skrattretande som sorgliga. Det handlar om säkerheten, svarar föräldrarna. Biltrafiken vid skolorna är så intensiv och farlig att det enda säkra alternativet är att skjutsa barnen med bil, för naturligtvis vill de göra allt de kan för sina små. Inbillar jag mig att mina vresiga kommentarer från lådcykelsadeln på morgonen ska få bilkulturen att göra upp med sin laglöshet?
Nej, jag vet förstås att det behövs strukturella förändringar, att vi behöver gå samman för att påverka samhället, exempelvis genom Cykelfrämjandet. Men nu styr ju inte alltid kunskap ens handlingar, något all världens klimatministrar vet av erfarenhet. Det är helt enkelt för svårt för mig att knyta näven i fickan när jag cyklar, så de mest flagranta lagbrytande bilisterna vid skolan kommer även fortsatt få stå ut med mina grötmyndiga påpekanden.
Hittills tycks mina barn vara mer stolta än skamsna över sin pappas trafikinteraktioner, jag väljer att ta det som en förevändning att fortsätta. Och, se där, nu lyckades jag ändå skriva en hel text utan att ens nämna regeringens katastrofala klimatpolitik som hotar oss alla – det är inte utan att jag blir lite imponerad över min egen självkontroll!
– Björn Paxling, doktor (PhD) i psykologi och klimataktivist
