Det saknas inte goda argument. Men bristen på samsyn är oroväckande när det gäller framtiden för cykel på tåg, i synnerhet gällande de nationella sträckorna.
Text: Per Cornell
Den här våren var det tänkt att EU skulle klubba igenom den nya tågpassagerarförordningen som varit på gång under flera år. Nu var förhoppningen att vi skulle få ett tydligare ställningstagande för bättre möjligheter att ta med cykeln på tåget. I Europa och därmed i Sverige. Ur cykelrörelsens perspektiv är det en så kallad ”no brainer”. Det finns flera uppenbara vinster med att kunna ta med sig cykeln på tåget – både ur klimat och hälsosynpunkt och för turistnäringen. Det är därför den europeiska cyklistorganisationen ECF under lång tid har drivit frågan på EUnivå.
– Vi har arbetat med detta i många år. Det vi vill är att det ska bli lättare att ta med sig cykeln även på längre tågresor och även mellan länder. För att ge ett exempel, snabbtåget mellan Bryssel där jag jobbar och Paris tar en timme. Vill jag ta med mig cykeln tar resan tre timmar och jag får göra flera byten. Alla förstår ju att det inte gynnar att fler reser med cykeln och då reser de på mindre hållbara sätt i stället, säger Ed Lancaster, expert på ECF.
De nationella tåglinjerna är det stora problemet
Ed Lancaster framhåller att det stora problemet i nästan alla europeiska länder är de längre resorna. Inom kollektivtrafiken och regionaltrafiken tenderar situationen att vara lite bättre. Men när det gäller de nationella tåglinjerna finns det mycket som behöver göras.
– Bäst i klassen är Österrike och Schweiz, skulle jag säga. Det är inget sammanträffande eftersom detta är två länder som överlag har satsat mycket på tågtrafik, där många reser med tåg och där de är cykelvänliga. Deras grundinställning är att tågresande och cykling är något positivt.
– Jag vill också lyfta fram Tyskland. Deutsche Bahn har börjat anpassa sina tåg efter det vi har förslagit – det vill säga ett minimum av åtta cykelplatser per tåg, säger han.
Ny studie om cyklar på tåg
Infrastrukturkonsultbolaget WSP i Sverige genomförde nyligen en studie kring just cyklar på tåg i Europa. Studien går igenom hur det ser ut i olika länder, vilka som är de största utmaningarna och vad som väntas hända framöver. Även WSP pekar på att situationen är bättre regionalt men sämre för längre resor. Skillnaderna inom länder och mellan länder består bland annat av att vissa operatörer tillåter cyklar under vissa tider eller på vissa sträckor. Det finns också skillnader kring hur många cyklar som tillåts samt möjligheten att reservera plats för cykeln på tåget. Just detta är en viktig fråga för cyklister då det är ohållbart att aldrig veta om man får åka med eller inte.
Det som gör frågan komplex är att olika länder har olika förutsättningar. Det kan vara årstidsskillnader, skillnader i hur tågvagnarna är utformade och även hur utrymmet för cyklar på tågstationerna ser ut. Därför tändes ett visst hopp när EU-parlamentet i ett tillägg till EUkommissionens förslag till ny tågpassagerarförordning, klubbade igenom en skrivning. Den går ut på att alla nya eller nyrenoverade tåg ska ha plats för minst åtta cyklar. Det är just detta som både ECF och Cykelfrämjandet har stridit för.
Ny tågpassagerarförordning på EU-nivå
Emil Frodlund är talesperson för Resenärsforum och styrelsemedlem av European Passengers’ Federation. Han ser stora fördelar med en ny tågpassagerarförordning på EU-nivå.
– Det är det bästa sättet att lösa frågan på. Om kombinationsresor med cykel och tåg ska fungera behöver hela systemet hänga ihop. Vi kan inte ha en fragmenterad karta där man inte får ta med cykeln på vissa sträckor eller genom vissa länder. Det är ingen hjälp för de som reser på det här sättet.
Men även om det alltså finns ett förslag som har passerat två instanser inom EU återstår det allra viktigaste och svåraste steget innan något beslut kan fattas. EU:s ministerråd har inte gjort tummen upp. Förhandlingarna om den nya förordningen påbörjades under våren och planeras nu att komma igång igen efter några månaders avbrott på grund av virusutbrottet.
– Det som väntar är en så kallad trialog mellan de tre instanserna och vi får räkna med en kompromisslösning. I värsta fall får ministerrådet igenom en mer konservativ linje där tågoperatörerna fortfarande kan hitta kryphål för att inte behöva erbjuda plats för cyklar. Men jag hoppas och tror ändå att Europaparlamentets ställning är så stark att de får gehör för sitt förslag, säger han.
Emil Frodlund på Resenärsforum menar att en avgörande fråga framöver kommer vara hur resenärerna vill att möjligheterna ska se ut.
– Jag tror att operatörerna kommer att anpassa sig efter vad konsumenterna önskar. När fler vill detta och vill betala för tjänsten kommer det finnas aktörer som erbjuder det, säger han.
SJ:s argument: säkerhetsaspekter och lönsamhetskrav
Det som oroar cykelrörelsen är att branschorganisationen för nationella tågbolag, CER, har Ministerrådets öra. Och tågbolagen är inte alls med på tåget kring cyklar på tåg. Det gäller exempelvis SJ i Sverige som tidigare har uttalat sig kring frågan i denna tidning:
– Skulle vi tillåta vanliga cyklar får vi ansenliga utmaningar med på och avstigning och därmed punktlighet, framkomligheten ombord, samt inte minst den säkerhet som vi bedömer måste vara tillräcklig, har Jonas Nilsson, ansvarig för samhällskontakter på SJ, sagt.
Just säkerheten är ett argument som tågbolagen ofta hänvisar till eftersom det är en aspekt som ger dem rätt att neka cykelfrakt enligt nuvarande regler. En annan är lönsamhetskravet.
– Våra kundundersökningar visar att efterfrågan på cykel är liten. Samtidigt har vi i dagsläget svårt att möta efterfrågan på sittplatser. Sammantaget gör dessa fakta det svårt att prioritera cykelplatser, hur trevligt det än är att cykla, sa Jonas Nilsson också i den tidigare intervjun.
När vi når honom i dag är det inte mycket i synen som har förändrats:
”Jag har inget nytt att tillföra denna fråga. I början av 2020 inledde Ministerrådet förhandlingar med Europaparlamentet och Kommissionen i försöken att hitta fungerande lösningar. Man kan förstå att det är en utmaning. Det kan inte uteslutas att lösningar diskuteras fram under det pågående kroatiska ordförandeskapet men ju längre tiden går desto mer osannolikt blir det förstås. Frågorna är lagstiftningsmässigt tekniskt komplicerade när hänsyn ska tas till gammalt, gammalt och ombyggt respektive nytt tågmaterial. Och inte minst med tanke på att situationen ser så oerhört olika ut i medlemsländerna”, skriver han i ett mejl.
Cykelfrämjandet: ett sätt att leva upp till de trafikpolitiska målen
Lars Strömgren, ordförande för Cykelfrämjandet, beklagar att tågbolagen i allmänhet och SJ i synnerhet är så ointresserade av frågan.
– Tidigare var det här en självklarhet för SJ. Vi har hittat reklamkampanjer för att ta med cykeln på tåget från 40-talet. Men sedan över 20 år är det inte möjligt. Vi är övertygade om att det går att leva upp både till säkerhetskrav och lönsamhetskrav samtidigt som en viss mängd cyklar kan föras med på tågen, säger han.
Varför är frågan viktig?
– Det finns många anledningar. Det skulle möjliggöra cykelturism på ett annat sätt, det vore ett sätt att leva upp till de transportpolitiska målen och det finns hälsoskäl till att underlätta för cykling, för att nämna några exempel.
Lars Strömgren får medhåll av Ed Lancaster på ECF, som också lyfter fram fördelarna ur ett regionalt/lokalt perspektiv.
– Cykelsemestrande gynnar det lokala näringslivet utanför storstäderna. Mindre verksamheter i mindre samhällen. I tider av reserestriktioner är det ännu viktigare att kunna turista småskaligt men utan att behöva resa så långt.
TIPS! För dig som vill veta mer och delta i debatten finns Facebookforumet ”Vakna SJ – Sverige cyklar”.
Bli medlem i Cykelfrämjandet
Detta är en digital publicering från vår medlemstidning Cykling. Vill du läsa fler liknande nyheter, reportage och intervjuer? Gå med i Cykelfrämjandet för 275 kr/år och få tidningen Cykling hem i brevlådan fyra gånger per år.
