Felanmäl hinder, stå på dig med fakta och argument samt nöj dig inte med avfärdande svar. Tillsammans kan vi nå goda resultat.
Det är den korta versionen. Läs mer nedan, om hur du blir av med hinder på vägarna!

Cykelvägarna i Sverige är fulla med hinder. Nästan alltid är de ditsatta av väghållaren, den som äger och bestämmer över vägen. Anledningarna till att man sätter dit hinder kan variera men oftast handlar det antingen om att väghållaren anser att cyklister inte ska cykla rakt ut på bilvägen eller att man vill hindra biltrafik på cykelbanan. I teorin kan bägge anledningarna utföras på ett sätt att det är bekvämt och säkert att cykla förbi platsen, men oftast så är hindrena istället utförda på ett sätt som leder till stort besvär för de cyklande. Vanliga cyklar behöver ibland sakta ner till promenadfart, möten är inte att tänka på och i vissa fall kommer cyklar med sidoväskor eller lastcyklar inte alls igenom. Det kan så klart inte vara motiverat att göra cykelbanan obrukbar i säkerhetens namn.

Man skulle önska sig att väghållarna själva arbetade med frågan på ett systematiskt sätt som är förankrad i modern och god kunskap om cykelinfrastruktur. Förutom att det hade blivit bäst resultat för cyklisterna så hade det också varit det mest kostnadseffektiva sättet för väghållaren när man arbetar systematiskt. Tyvärr är detta en av de svåraste sakerna att få till; kommunerna och staten är enorma organisationer, kunskapen och/eller intresset för att göra bra lösningar är vilt varierande mellan avdelningar och enskilda tjänstepersoner. Att förändra dessa kolossers invanda rutiner, okunskap och bristande vilja kan vara övermäktigt för en enskild cyklist. I denna artikel försöker vi istället gå igenom vad du som individ kan göra för att sätta press på väghållarna för att åtgärda onödiga och dåliga hinder. Om vi alla väljer ett eller några hinder i vår närhet som vi försöker få bort så kan vi tillsammans få en stor effekt.

Vems är vägen?

Det är inte helt självklart, men vägar i Sverige kommer i tre olika sorter; kommunala, statliga eller enskilda vägar. Alla vägar går under detta system, det spelar ingen roll om det är bil-, cykel- eller gångvägar. De kommunala vägarna är nästan alltid de som finns i eller i omedelbar närhet till en tätort/stad. Statliga vägar hittar man oftast utanför tätorterna, så som landsvägar eller motorvägar. De enskilda vägarna är till sist den sort som ägs av vägföreningar, privatpersoner och samfälligheter.

När man vill felanmäla eller ta en dialog om ett hinder är det bra att man vänder sig till rätt väghållare från början. Den tjänst på nätet där man kan få reda på vem som är väghållare för en viss väg heter Nationell Vägdatabas, ofta förkortat NVDB, som tillhandahålls av Trafikverket. NVDBs karta hittar man på webadressen https://nvdbpakarta.trafikverket.se/map. Leta upp och kryssa i ”Väghållare” i fältet Sök dataprodukt. Kartbilden visar då väghållarna med olika färger, på bilden intill ser man Broby tätort i Skåne där vägar inom tätorten är kommunens vägar, de större landsvägarna är statliga och så har vi de små skogs- och grusvägarna utanför som är enskilda.

När du har hittat vem som är väghållare så kan du gå vidare med att felanmäla till rätt instans.

Felanmälan – hur går det till?

Det finns tyvärr inte en ingång för all felanmälan utan varje väghållare har sin egen felanmälningsrutin. Nedan kommer de tre olika vägtypernas felanmälningsrutiner.

Statliga vägar – Trafikverket

Trafikverket har en kontaktsida för vägar, där den mest lämpliga rubriken för felanmälan av hinder är trafiksäkerhet. Den kontaktsidan finns här

https://etjanster.trafikverket.se/anonyma-tjanster/kundfragor-trafikverket/vag/sakerhet/sakerhetshojande-atgarder/

Observera att formuläret kräver ett vägnummer – något som cykelvägar inte har. En dålig början till dialog när felanmälningen inte ens är avsedd för cykelvägar. Ange närliggande vägs nummer eller något slumpmässigt om du inte vet vad närliggande väg har för nummer.

Kommunala vägar

Varje kommun har sin egen rutin för att bli kontaktade i dessa ärenden. En del vill att man skickar in felanmälningar, andra att man skickar in ärenden till kontaktcenter / medborgarcenter. Det kan också variera mellan e-post eller webbformulär. Det snabbaste sättet att hitta metoden för din kommun är nog att skriva kommunens namn + ”felanmälan” på Google.

Enskilda vägar

Enskilda vägar är väldigt svåra att felanmäla då det saknas en samlad plats för kontaktuppgifter till dessa. En ingång kan vara att söka vem som är markägare via Lantmäteriets Vem äger fastigheten, men det är inte alltid säkert att markägaren på platsen är den som äger vägfrågan. Det är också väldigt sällsynt med cykelvägar på det enskilda vägnätet, denna artikel kommer därför inte behandla det enskilda vägnätet mer ingående.

Själva felanmälan

En rekommendation är att hålla felanmälan enkel. Beskriv plats, typ av hinder och beskriv att det är svårt att ta sig fram där; beskriv någon konkret händelse som exempelvis att du har fastnat i bommarna och varit nära på att skada dig (om så har skett). Det finns många argument mot hinder men min erfarenhet är att det är bättre att ta argumenten en efter annan, än alla på en gång. Det verkar som att väghållarnas handläggare oftast inte kan ta till sig komplex argumentation, man behöver hålla saker korta och enkla.

Olika typer av hinder

Hinder som bommar och stenar används huvudsakligen av två olika anledningar: man vill antingen hindra cykeltrafiken från att cykla rakt ut på annan väg eller man vill obehörig trafik på cykelbanan. Den första typen benämns cykelfålla och den andra typen benämns bilhinder.

Regler för hinder

Det finns tyvärr inget tvingande regelverk på hur cykelfållor eller bilhinder ska vara utformade. Det närmaste vi kommer utformningsregler är Trafikverkets dokument Vägars och gators utformning – krav, även kallat VGU krav. Den är tvingande för Trafikverkets vägnät men är bara en rekommendation för kommuner som egentligen kan göra lite som de vill.

För cykelfålla finns inte många krav som underlättar för cyklisterna men ett är krav K236885,

Cykelfålla ska vara så rymlig att cykling med vanlig cykel i låg hastighet kan genomföras.

Det här säger inte så mycket; dels är det otydligt vad som avses med vanlig cykel, vad som avses med låg hastighet och till sist inställer sig frågan om detta krav ändå ger utrymme för att göra så dåliga hinder att exempelvis lastcyklar inte kan passera.

För bilhinder finns ett betydligt mer användbart krav K236896,

Bilhinder ska om möjligt inte begränsa cykeltrafikens framkomlighet (inte ha hastighetsnedsättande effekt).

I och med detta krav är det nästan bättre att försöka styra en felanmälan och diskussion till att hindret i fråga är ett bilhinder då detta krav är betydligt mer tydligt och underlättande för cyklande.

Det kan också finnas krav för utformning av cykelvägar i kommunerna självt, det är inte så vanligt förekommande men man kan fråga kommunen om det finns någon handbok för utformning av cykelvägar i kommunen. Här får man läsa på själv eftersom det kan variera bland kommuner både om det finns en handbok och hur den säger att det ska se ut.

Vilka argument kan jag använda

Eftersom det finns så få krav, se ovan, att hänvisa till så får man istället argumentera för sin sak ur andra perspektiv. Häng med!

Trafikplaner och strategier

Vissa kommuner kan ha egna trafikplaner eller trafikstrategier där hinder på cykelbanor berörs. Ett exempel är Kristianstad kommuns trafikplan där man kan läsa

På många platser i kommunen finns grindar som hindrar cyklister från att köra ut i korsningar och på anslutande vägar. Sådana åtgärder kan vara befogade, t ex i anslutning till skolor eller andra platser där barns hastighet behöver dämpas. Hinder bör dock inte finnas i onödan då det försämrar cyklisternas tillgänglighet och det signalerar att motortrafiken är prioriterad. Flera grindar kan sannolikt avlägsnas, på vissa platser kan grindarna ersättas med hinder som dämpar hastigheten för motortrafikanter i stället eller pollare som hindrar obehörig motorfordonstrafik från att använda gång- och cykelvägar. En översyn av befintliga hinder på gång- och cykelvägar behöver genomföras.

Kanske har din kommun liknande formuleringar i något dokument? Hänvisa till detta när du pratar med din kommun.

Vad säger forskningen

När det gäller bilhinder känner jag inte till någon forskning om deras verkan men det säger sig självt att en hård fysisk barriär hindrar biltrafik att ta sig in på cykelbanorna, på så sätt kan man säga att de fungerar bra. När det gäller deras effekt på de cyklande kan man utgå från att de har samma effekt som cykelfållor eftersom de utformas så pass lika.

För cykelfållor är avsikten att få ner cyklisters hastighet, där finns det några olika saker att ta fasta på. Konsultföretaget Sweco gjorde en rapport 2014 som heter Farthinder för cyklister – en framkomlig väg?, i den ägnar man sig åt observationsstudier och noterar att de flesta cyklister håller inte en hastighet som behöver kraftig inbromsning i korsningar med bilväg. Man konstaterar också att cyklister, liksom andra trafikanter, agerar cyklister rationellt utifrån sina behov och därmed sänker hastigheten och ökar uppmärksamheten inför korsningar även utan hinder.

En nyare studie från 2024 om hastighetsnedsättning av cykeltrafiken vid byggarbetsplatser visar att de hastighetsnedsättande hindrena drar uppmärksamheten från själva trafiken; cyklisterna är så upptagna med att ta sig igenom hindret att de släpper på uppmärksamheten för annat. Det är en stark indikator på att hindrena är kontraproduktiva om syftet är att öka säkerheten vid en korsning. Se Kircher, K., & Niska, A. (2024). Interventions to reduce the speed of cyclists in work zones—cyclists’ evaluation in a controlled environment. Traffic Safety Research, 6, e000047.

Framkomlighet för alla

Rullstolar, barnvagnar, lådcyklar, cykelsläp och mycket mer förekommer på cykelbanorna, förutom vanliga cyklar. Påminn gärna väghållaren om dessa människors behov av att kunna ta sig fram. Alla på cykelbanorna är inte ”lycrafantomer som far fram som vettvillingar” (om sådana alls ens förekommer någonstans), men alla drabbas av hindrena.

Turism

Ej klarskrivet: Kommuners känslighet för attraktivitet och inkomster från turism

Cyklisternas åsikter

En klarskrivet: Cyklistvelometern har en fråga om hinder

Det är inte bara jag

Ej klarskrivet: Bättre att vara fler som klagar på samma sak än vara en ”ensam galning”

Väghållarens motargument

Man brukar inte få så många rationella motargument i en dialog. Det kommer i grunden ifrån att hindrena inte är rationella så de går inte att försvara rationellt. Istället kan man få svepande argument om säkerhet, där är du redan förberedd med motargument. Man kan också få höra att det kommit in anmälningar om att cyklister cyklar rakt ut på vägen, så de har satt dit bommar. I dessa fall behöver du begära ut hur många anmälningar det är och under vilken tidsperiod, samt från hur många individer. Kan väghållaren inte presentera detta kan man syna argumentet som bluff eller åtminstone som extremt svagt, ofta kan det handla om någon enstaka anmälan från enstaka bilist som blivit förskräckt och ringt upprörd till kommunen. Men sådana anekdoter ska inte förstöra cykelvägarna varje dag för alla cyklister.

Jag har fått ett svar!

Så, du har felanmält och fått ett svar. Nästan alltid får man svar av bortförklarande eller avfärdande natur. Det kan man nästan förstå – väghållaren har en gång utfört hindret och naturligtvis tycker man inte att man har gjort något fel. Sen vill de säkert undvika kostnader också; det blir alltid en kostnad om något ska åtgärdas även om det bara handlar om att åka ut och plocka bort en bom. Så att få avfärdande svar kan man nästan vänta sig.

Du behöver nu börja argumentera för din sak, kanske utifrån argument och kunskap ovan eller om du har egna infallsvinklar. Min erfarenhet är att handläggarna hos väghållare har svårt att ta till sig komplexa resonemang och det är alltid bättre att skicka iväg ett argument åt gången och få det bemött eller avfärdat, sen gå på det igen med nya argument. Drar man bra argument eller ställer svåra frågor så kan det hända att handläggarna slutar svar. Glöm då inte att du väntar på ett svar och skicka en påminnelse efter några dagar. Det är inte okej att strunta i att svara bara för att frågan är obekväm. Men glöm inte att handläggaren är en människa som utför sitt jobb, avdelningschefer och politiker likaså. Håll alltid samtalet respektfullt men glöm inte varför du håller samtalet.

Har du ingen framgång med dialogen med handläggaren så kan du försöka få prata med avdelningschefen. Presenterar man gångbara argument men får ändå ett nej, så kan det absolut vara motiverat att lyfta frågan till högre ort, då har inte handläggaren tagit till sig kunskap som syftar på medborgarnas bästa. En annan möjlighet till eskalering är att ta saken till lokaltidningen; man kan skriva insändare om hinder eller försöka få en uttråkad lokaltidningsjournalist att skriva ett reportage om din sak.

Till sist kan man inte förvänta sig att det går snabbt. Väghållarna är stora organisationer där det kan ta tid att nå rätt person, det kan ta tid att nå fram med argument, en åtgärd kanske behöver budgeteras eller sammanfalla med annan åtgärd. Räkna inte med att hindret är borta nästa dag, efter felanmälan. Det kan ta månader eller år att få bort dem. Men det går, genom att vara ihärdig, inte ge upp, argumentera rätt och eskalera saken om man inte har framgång.

Dela!