Bild: Wikimedia Commons/Heb
GP:s ledarskribent Håkan Boström vill hellre ha bilparkeringar än cykelbanor. Ingen vill ändå cykla i vår backiga stad, tycks han resonera. Vi tror tvärtom. Göteborg kan och bör bli en bra cykelstad. Men det kommer att kräva tydliga prioriteringar och politiskt mod, skriver Ian Fiddies och Kalle Hederos Eriksson, Cykelfrämjandet i Göteborg.
Av ledartexten i GP 20/8 att döma tycker Håkan Boström att cykling är bra. Det tycker vi också. Att cykla är det smidigaste, snabbaste, billigaste, trevligaste och klimatsmartaste sättet att ta sig fram i en stad som Göteborg.
Håkan Boström verkar också tycka att dagens cykelbanor i Göteborg lämnar en del att önska. Även där är vi eniga. Många av stadens cykelbanor är i behov av säkerhets- och komforthöjande åtgärder, inte minst den på Vasagatan som Boström kallar ”en av stadens farligaste”.
Frågan är dock om han funderat på hur en säkrare cykelbana på Vasagatan skulle kunna se ut. Ett första steg, ur vårt perspektiv, vore att göra gatans många korsningar säkrare för cyklister. Dessutom behövs ett jämnare underlag. Dagens gatstensremsor får cykelstyret att kännas som en bilningshammare mot händerna.
Inte minst behöver cykelbanan göras bredare. Cykeltrafik har den egenheten, till skillnad från biltrafik, att alla färdas i sin egen hastighet utifrån sina egna förutsättningar – från det lilla barnet på utflykt med familjen till snabba elcyklister. Det kräver breda cykelbanor där du med god marginal kan köra om utan att behöva gå över i mötande fil, vilket inte kan sägas om Vasagatan där cyklister kastar sig ut mot mötande trafik och in bland fotgängare för att komma om.
Men vem ska flytta på sig för att lämna plats för en sådan breddning? Fotgängarna? Träden? Spårvagnarna? De parkerade bilarna? Ingen? Nej, men då blir det heller ingen breddad cykelbana.
Vår poäng här är: Stadens gator har den bredd de har, och så länge ingen är beredd att hyvla bort husfasader måste något stryka på foten om något annat ska in. Den som säger sig vara för nya cykelbanor så länge de inte byggs på någon annans bekostnad är med andra ord inte trovärdig.
Vilket leder över till Såggatan i Majorna, där 170 parkeringsplatser ska bort (något annat att ta bort finns knappast – nästan hela gatans bredd är i dag tillägnad bilen) och ersättas av enkelriktade cykelbanor på båda sidor.
Detta motsätter sig Håkan Boström, som menar att cykelbanorna inte behövs. I en tidigare text (GP 230525) berättar han att han ofta cyklar på Såggatan, och konstaterar att ”för en frisk vuxen person är det knappast ett problem”. Visst, det finns många vana cyklister som inte har några problem att cykla i blandtrafik, men det finns också många som inte vågar och barn som inte får för sina föräldrar – och därmed är utestängda från gator utan cykelbana.
Barnperspektivet biter dock inte på Boström. Han menar att cykelbanorna på Såggatan blir för smala, och ändå ingen miljö för elvaåringar då de måste trängas med Foodora-moppar, lastcyklar och snabba elcyklister. Det ligger något i det, men är inte det i så fall ett argument för att ta bort även resterande parkeringsplatser på gatan och få plats med rejäla cykelbanor?
Boström föreslår att något i stället görs åt ”den fullkomligt livsfarliga” cykelvägen längs E45 nedanför Sjömanskyrkan. Det vore förstås också välkommet, men så länge cykelbanan tar slut i korsningen Såggatan/Karl Johansgatan i stället för att fortsätta upp till Ekedalsgatan fyller den ingen större funktion. Cykelbanor som mynnar ut i ingenting har vi tillräckligt av i Göteborg.
Vi är också eniga med Boström om att något behöver göras åt den trånga Godhemsgatan, som knyter ihop Såggatan med den sedan tidigare omgjorda delen på Slottsskogsgatan/Ekedalsgatan. Frågan är bara vad. I dag består Godhemsgatan av en smal körbana och dubbla rader bilparkering. Den kantas av fastighetstomter och Gråbergets sluttning, och kan alltså inte breddas. Något måste således stryka på foten. Har månne Håkan Boström ett förslag på vad?
Kanske har han även ett förslag på hur “en så enkel sak” som att göra Brunnsparken mer cykelvänlig kan se ut? Vi håller med om att situationen där är under all kritik, och har stora förhoppningar på det planerade cykelstråket längs Norra Hamngatan. Det lär dock inte bli verklighet innan spårvagnarna där har nya spår att köra på i Allén eller förbi operan. Hur som helst kan man inte, som Boström tycks göra, ta Brunnsparkens status som intäkt för att strunta i cykelåtgärder på andra håll i staden.
Slutligen skriver Boström att stadens förvaltning ska serva oss som bor i staden, och inte trycka på oss vidlyftiga framtidsvisioner. Med “oss” verkar han underförstått mena “vi bilägare” och “serva” verkar betyda “tillhandahålla parkeringsplatser”. Men vi som hellre cyklar är faktiskt också invånare och skattebetalare här i Göteborg. Ska inte staden “serva” även oss med sammanhängande, funktionell och säker infrastruktur?
Och om Boström bara höjde blicken skulle han se att dessa “vidlyftiga framtidsvisioner” i detta nu håller på att bli verklighet i städer som till exempel Oslo, Paris, Berlin, Stockholm, New York och London – inspirerade av världsledande cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam. “Men Göteborg är inte Amsterdam” brukar det heta. Nej, men Amsterdam var inte heller mycket till cykelstad innan de bestämde sig för att bli en, vilket bilderna här tydligt visar. Allt som krävdes var beslutsamhet och politiskt mod.
Och ja, Göteborg är en backig stad. Men det slutade vara ett argument mot cykling i samma sekund som den första elcykeln släpptes på marknaden.
Ian Fiddies
ordförande, Cykelfrämjandet i Göteborg
Kalle Hederos Eriksson
Cykelfrämjandet i Göteborgs trafikutskott
