CYKELHISTORIA | År 1934 grundades Cykelfrämjandet. Hur har 90 år av cykling förändrat Sverige? Och hur har cykeln och cyklingen förändrats under denna tid? Under 2024 lyfter vi cyklingens och Cykelfrämjandets historia i tre delar, och vi börjar givetvis med allt det som ledde till cykelboomen på 1930 och 40-talen.
Text: Henrik Höjer, fil dr. i historia och författare till boken Frihet på två hjul
Året var 1934. Konjunkturen började sakta stabiliseras efter depressionens värsta tid. Detta år ställdes Vasaloppet in på grund av snöbrist samtidigt som barnafödandet var rekordlågt. Samma år grundades Cykelfrämjandet. Redan tre år tidigare försökte Kommittén för svensk cykelpropaganda få myndigheterna att börja bygga cykelbanor, men under 1934 föddes idén om att skapa en riksförening som skulle tillvarata alla typer av cyklister. Den 29 november höll Cykelfrämjandet sitt konstituerande möte.
Sedan de första försöken med tvåhjulingar utan trampor på 1810-talet hade cyklingen vinglat skakigt framåt tills cykeln fick sin moderna form på 1890-talet. Nu började män – och inte minst kvinnor – cykla som besatta. Cykeln bidrog till individuell frihet och ökad möjlighet att arbeta eller studera längre hemifrån. Folkskolläraren och den tidiga feministen Nanny Palmkvist cyklade runt i Sverige på 1890-talet och konstaterade att ”Hälsa är lycka. Velocipedridt befordrar hälsa. Ergo: Velocipedridt befordrar lycka”.
Den nybildade styrelsen för Cykelfrämjandet och föreningen var Stockholmsbaserade. Målet var att samla alla sorters cyklister och särskilt lyfta vardagscyklisterna. Tusentals cyklister gick Cykelfrämjandets ”cykelkörskola” under kriget. Kanske informerar konstapeln om gällande trafikregler.
Cykling och frigörelse från viktorianska normer, korsetter och kvinnoförtryck gick hand i hand. Kvinnors kamp för att kunna cykla gick ofta parallellt med kampen för att kunna rösta, utbilda sig, arbeta och tjäna egna pengar och i förlängningen kunna bestämma över sitt eget liv. Cykeln förknippades med modernitet, rörelse och frigörelse. Världen växte tack vare cykeln. Den amerikanska suffragetten Susan B. Anthony menade att ”cykeln gjort mer för kvinnans frigörelse än någonting annat i världen”. Hon kallade den ”frihetsmaskinen”.
Redan på 1910-talet hade mer än var tionde svensk en cykel, vid mitten av 1920-talet hade var fjärde svensk en cykel, vilket gjorde Sverige till ett av de cykeltätaste länderna i världen.
Cykelfrämjandet grundades kort därpå. Ett av de första kraven var att cykelvägar skulle vara en del av all stadsplanering. Målet var att göra svenskarna till ett cyklande folk, och man betonade hur sunt det var att cykla i naturen. Föreningen arbetade för bättre säkerhet på vägarna, men också för att ta fram prisvärda och funktionella cyklar.
Under 1930-talet börjar cyklar säljas i olika färger – tidigare var de i regel svarta – och nu tillkom även ballongdäck som fjädrade mer och var lämpliga för cykelbud som kunde ta tung last. I Sverige fanns vid slutet av 1930-talet över två miljoner cyklar, och det såldes flera hundra tusen cyklar om året.
Cykelfrämjandets semesterhandbok gavs ut under fyrtiotalet.
Lagstadgad semester tillkom i många länder på 1930-talet och begreppet allemansrätt tog form 1937. Cykelsemestern blev vanlig för alla som ännu inte hade råd med bil. En vurm för natur, frisk luft, folkhälsa och motion under mellankrigstiden fick en tydlig exponent i cykelturismen, som var billig och ansågs stärkande: ”Hela Sveriges ungdom tycks vara ute på cykelsemester i sommar”, kunde man läsa i Dagens Nyheter sommaren 1934. ”Cykelsporten är populärare än någonsin”, sades ett par år senare i en av lokalpressens alla artiklar om hur antalet cyklister i Sverige ökade: ”Man ser den numera överallt: på stadsgatorna, byvägarna, de smala skogsstigarna likaväl som på de breda landsvägarna.” Bilden till artikeln visade ”tre käcka cykelflickor”. Inte bara hade cykeln blivit bättre och billigare, vi levde även i en ”sport- och friluftsälskande tidsanda”, kunde man läsa i Söderhamns tidning 1937.
Cykelfrämjandet öppnade en egen resebyrå 1937 och gav ut Semesterhandboken från slutet av 1940-talet med information om allt från besöksvärda resmål, vad en praktisk packning skulle innehålla och hur man skulle klä sig när man rörde sig i olika miljöer.
När det andra världskriget bröt ut några år senare fick cykelboomen ännu mer fart. Drivmedelsbrist och beredskapstider gjorde bilen svåranvänd. Alla cyklade. I Sverige ökade till och med cykelolyckorna under andra världskriget på grund av all cykling, och i landet fanns då tre miljoner cyklar, en för varannan medborgare!
Cykelfrämjandet fyllde tio år under andra världskriget och utbildade då cyklister i en ”cykelkörskola”. Flera tusen hade gått den under kriget. I Dagens Nyheter kunde man läsa en intervju med en företrädare för organisationen att cykel intresset var stort: ”Inom Cykelfrämjadet är vi för övrigt av den uppfattningen att intresset kommer hålla i sig även efter krigets slut”.
Andra delen av Cykelfrämjandets historia kan du läsa om i Cykling nummer 3 som utkommer i slutet av september 2024.
Cykelboomen tog fart i Sverige i samband med andra världskriget och det fanns tre miljoner cyklar, en för varannan medborgare!
Cyklingens och Cykelfrämjandets historia – del 1
1810-talet: Den första cykeln, draisinien, skapades. En tvåhjuling där man sparkade sig fram.
1860-talet: Pedaler på framhjulet uppfinns och cykeln, velocipeden, blir allt mer användbar.
1870-talet: Höghjulingen slår igenom.
1890-talet: Den moderna säkerhets cykeln börjar massproduceras.
1903: Tour de France arrangeras för första gången.
1934: Cykelfrämjandet bildas
1937: Cykelfrämjandet öppnar resebyrå.
