I juli förra året satte sig 72-åriga Dorothee Hildebrandt på sin cykel. Nu är hon tillbaka i Sverige efter att ha cyklat till FN:s klimatmöte i Egypten och hem igen.
– Jag vill påverka och väcka uppmärksamhet, för vi måste ställa om vårt sätt att leva, säger hon till Cykling.
– Det sägs att han älskar att cykla, så de stängde av alla gator så vi skulle få cykla i fred. Men han hade en väldigt ny elcykel och han var nära att ramla när han satte sig på den, så jag tror inte han cyklar varje dag, säger Dorothee Hildebrandt.
Scenen hon beskriver utspelade sig i Sharm el Sheik i Egypten i november förra året och hennes medcyklist var ingen annan än Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi. För att förstå varför en sjuttiotvååring från Sverige blir inbjuden att rulla fram på två hjul tillsammans med honom behöver vi backa några år i tiden när Greta Thunberg började sin skolstrejk för klimatet.
Dorothee blev inspirerad och deltog några gånger på plats i Stockholm och drog sedan igång en klimatgrupp i hemstaden Katrineholm. Inför FN:s klimatmöte COP26 i Glasgow väcktes tanken på på att följa med den vandring som utgick från Vadstena, men på grund av pendemireglerna var man tvungen att vara högst åtta i varje grupp. När hon inte hittade någon att gå med började hon fundera på att cykla istället.
– Jag ville inte vandra ensam i skogen i min ålder. Tänk om jag skulle ramla och ingen hittade mig? Cyklar man blir man hittad snabbare om något händer.
Resan till Glasgow gav mersmak och när det bestämdes att nästa konferens skulle hållas i Egypten bestämde hon sig för att göra samma sak en gång till.
– Först tänkte jag ”åh, nej, inte Egypten”, men sedan kom jag på att det går att komma dit över land.
Tanken med de här resorna är egentligen enkel: hon vill väcka uppmärksamhet kring klimatfrågorna och de åtgärder som behövs göras.
– Klimatkrisen är hemsk och det blir bara värre och värre. Och jag tycker inte att det känns som de arbetat vidare på de saker de kom överens om i Glasgow.
Vilken är den viktigaste konkreta saken man borde komma fram till?
– Vi måste fasa ut olja och kol, man måste hitta vägar, och det måste göras fort. Det behövs också livsstilsförändringar i i-länderna för vi kan bara inte fortsätta som vi gör nu, då kommer vi aldrig att kunna stoppa klimatförändringarna.
Resan till Egypten tog drygt fyra månader och väl framme besökte hon konferensen som åskådare. Hon väckte också stor medial uppmärksamhet.
– Det fanns två områden: ett blått för deltagande länder och ett grönt för alla NGO:s. Efter att jag hade cyklat med al-Sisi fick jag tillträde till konferensen, men jag kunde inte lyssna på förhandlingarna. Men jag uppfattade att mycket av det som hände handlade om lobbying.
När Cykling pratar med Dorothee befinner hon sig i Tyskland och är med andra ord inte så långt hemifrån. Hennes elcykel av märket Crescent – som fått namnet Miss Piggy – har fått problem med sin motor och trots flera försök att laga den står hon just nu still.
– I Zagreb, i Kroatien, var det ett riktigt oväder, så kanske kom det in vatten någonstans. Efter det hände något med motorn som ingen kunde laga.
Det har också hänt en hel del incidenter under vägen. Hon har krockat med en annan cykel i Frankrike, blivit påkörd av en bil i Israel och hamnat i diket i Nordmakedonien när en bilist gjorde en för snäv omkörning. Men cykeln har ändå hållit förvånansvärt bra.
– Jag har ju åkt i en del stora nedförsbackar, särskilt i Turkiet, och då när jag bromsat mycket har det slitit på dem. Cykeln är ju egentligen för lugn stadskörning. Jag fick hjälp att byta bromsens kullager i Kairo men tyvärr funkade inte växlarna ordentligt efter det.
Och hur många punkteringar har du haft?
– Inga! Inte en enda faktiskt. Men jag har köpt riktigt bra däck. Jag har också hört att många kan få problem med ekrarna, men där har jag också haft tur.
Så hur förbereder man sig för en sådan här resa? Dorothee berättar att hon tränade en hel del hemma. Hon har också gjort upp en tydlig plan för varje etapp så att hon säkert skulle hinna fram i tid. Boendet har hon löst allt eftersom via sajterna Warmshowers och Couchsurfing.
– Så har jag använt en annan grupp också: Host a Sister. Men jag har inte bokat boende så långt i förväg, högst en vecka innan. Det har blivit en hel del vandrarhem och hotell också, speciellt i semestertider när det är svårt att hitta någon som kan ta emot en.
Vad vill du ge för råd till dem som blir inspirerad av din resa, men inte vet om de vågar ge sig iväg?
– Det är så individuellt, men det viktigaste är att våga. Sedan måste man också informera sig om de förhållanden som gäller i de olika länderna, så att man inte bryter mot lagen.
Nu när resan närmar sig sitt slut känner hon sig nöjd att hon klarade det, men det finns också en rädsla att resan inte spelar någon roll. I tider där svenskt flyg slår rekord och många fortsätter att leva som vanligt tycker hon det ibland känns svårt att hålla uppe någon form av optimism.
– Jag tror att många känner att de inte vill bli av med allt de kan unna sig. Dessutom är allt väldigt komplicerat och man kanske inte vill förstå. Kanske kommer man lyssna mer om vi blir ännu fler som cyklar till nästa klimatkonferens?
DOROTHEE HILDEBRANDT
Ålder: 72
Bästa cykelland: Egentligen kan man säga alla länder ner till Tyskland. Balkan var en katastrof och Egypten var inte bra, där är de rädda att det händer turister någonting eller att de blir kidnappade, därför vill de inte att man cyklar på deras vägar.
Resrutt: Sverige (Katrineholm), Danmark, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien, Serbien, Bulgarien, Grekland, Turkiet, Libanon, Syrien, Jordanien, Egypten, Israel, Palestina, Cypern, Albanien, Grekland, Nordmakedonien, Kosovo, Montenegro, Bosnien-Herzegovina, Slovenien, Österrike, Schweiz, Tyskland, Danmark, Sverige.
Dagar: 420
Mil: 1250
Punkor: 0
Cykelhaverier: 2 stora
Vill du läsa mer? Kolla in Dorothees blogg på polarsteps och hennes Instagram-konto granma4future