Cyklar Vätternrundan för flickors frihet

När Vätternrundan drar igång står tv-profilen Stephan Wilson på startlinjen med den största gruppen i Vätternrundans historia. Han ingår i en grupp med 200 personer som ska cykla för biståndsorganisationen Diakonias arbete för flickors frihet i Bangladesh.

Text: Annette U Wallqvist

Cykelprojektets idé är enkel – genom att förse skolflickor på landsbygden i Bangladesh med cykellektioner ökar chansen att de kan ta sig till skolan och få åtminstone en grundutbildning. Därmed minskar också risken för barnäktenskap. Skolflickor i Bangladesh är nämligen beroende av att någon förälder eller bror gör dem sällskap till skolan, eftersom det finns risk för att de annars trakasseras längs vägen. Om ingen kan följa med flickorna, hålls de hemma, eller till och med tvingas sluta skolan.

– Alla kan känna igen glädjen och frihetskänslan i att cykla, men för oss i Sverige är det något vi tar för givet. Att cykeln också är ett verktyg för frihet och demokrati på det här sättet, är skithäftigt tycker jag, berättar Stephan Wilson som tycker om att cykla och springa för att samla in pengar för en god sak.

Att använda Vätternrundan för insamlingen kändes givet. Att det dessutom är en 315 kilometer lång folkfest där elitåkare blandas med vanliga motionärer gör inte saken sämre. Förra året drog planeringen för loppet i gång tillsammans med Diakonia. Målet var att få ihop en startgrupp på 60 personer, men när Stephan via sina sociala medier uppmanade folk att hänga på blev gensvaret överväldigande och hundratals anmälningar kom in.

– Jag tänkte först att folk kanske missuppfattat mig och inte förstått att de skulle få betala själva och dessutom samla in pengar till Cykelprojektet. Men många med mig vill känna en större mening med sin träning och samtidigt göra världen lite bättre. Det är mäktigt att vi blev så många.

Nu är det alltså 200 personer som anmält sig till att cykla Vätternrundan med Stephan Wilson. De är alla med i en egen Facebook-grupp där de delar pepp och tips med varandra inför loppet. Vätternrundan har stöttat och skapat förutsättningar för att gruppen ska hållas ihop så bra som möjligt. Diakoniacyklisterna har delats upp i fyra startgrupper som kommer att starta med bara någon minuts mellanrum. Stephan Wilson berättar att ju närmare loppet kommer, desto mer börjar en del deltagare tvivla på vad de gett sig in på.

– 315 kilometer är långt. Men cykling är en tacksam träningsform och vi kom- mer att cykla i ett lugnt tempo. Däremot behöver man vänja senor, ligament, nacke och sätesmuskler, annars kommer kroppen protestera efter 10–15 mil. Att bara köra tremilspass räcker inte. Samtidigt försöker jag säga till folk att all träning räknas, man måste inte bara cykla. Själv började jag cykla första veckan i april.

CYKELPROJEKT I BANGLADESH

I biståndsorganisationen Diakonias Cykelprojekt i Bangladesh blir cyklar nyckeln till frihet, utbildning och skydd mot barnäktenskap. Många i Bangladesh anser att cykling inte är för flickor. Diakonia arbetar för att förändra normerna i samtal med makthavare, skolan och föräldrar och stödja tjejer som vill cykla. Stephan och de andra Diakonia-cyklisterna har en egen digital bössa där de samlar in pengar till projektet. På Diakonias hemsida kan du läsa mer om Cykelprojektet och här kan du både bidra och följa aktuella insamlingar.

Bildtext: Varje år på internationella kvinnodagen tar cykeltjejerna upp ordentligt med plats i gatumiljön för att manifestera sin rätt till frihet. Raden av cyklande flickor som rör sig genom samhället sänder en tydlig signal: Vi är här för att stanna. Denna plats är också vår.
Foto: Martina Holmberg/Diakonia