LEDARE. Jag läser om det hela tiden, visionen om framtidens hållbara mobilitet som med rätt prioritering kan bli verklighet. Det handlar om delad mobilitet, ökad gång och cykling, uppkopplade bilpooler, kollektiv mobilitet (kombination av traditionell kollektivtrafik och nya mobilitetstjänster), mobilitetshubbar, nyproduktion med parkeringstal noll, och så vidare. Men jag måste erkänna att även fast visionen är viktig så är framtiden redan här, den är bara orättvist fördelad.
Vad menar jag med det? Jo, infrastrukturen är redan på plats. Om vi tittar på bostadsbeståndet i Sverige är ungefär 98 procent befintligt. Med tanke på att 20 till 30 procent av våra städer består av gator och vi sällan bygger helt nya städer eller helt ny infrastruktur, måste vi jobba med det vi har. Jag menar inte att de häftiga visionerna eller innovationerna är fel väg att gå eller att de inte behövs – tvärtom, men de räcker inte för att knäcka nöten. Dessutom stöds bilismen med kraftigt sänkt reduktionsplikt, sänkt skatt på bensin och diesel, samt bibehållet reseavdrag.
”Visionen om hållbar mobilitet är inte att skapa nytt, det är att vara effektiv med befintlig infrastruktur.”
När regeringen, och majoriteten av de svenska kommunerna, sätter mål om att öka cyklingen samtidigt som den fysiska ytan inte förändras till dess fördel, och bilismen fortsätter att prioriteras, kan dessa mål inte nås. Istället hotas även klimatmålen inom transportsektorn.
Med politiska verktyg kan vi styra om kursen från att prioritera bilismen till att öka andelen som cyklar. Men då måste vi omprioritera i nuvarande infrastruktur. Visionen om hållbar mobilitet är inte att skapa nytt, det är att vara resurseffektiv och energieffektiv med befintlig infrastruktur. Då är vi smarta och innovativa på riktigt.
Marie Pellas,
vice ordförande i Cykelfrämjandet
