När årstidens mörker sänker sig över landskapet kommer uppmaningarna om att gående och cyklande ska använda reflexer, ett lika säkert hösttecken som svamparna i backen. Inläggen i sociala medier är många och vanligen föranledda av att en enskild bilförare blivit överraskad i en trafiksituation.
Det är tråkigt med ensidigt fokus på att oskyddade trafikanter måste bära ansvaret för att undvika svåra skador eller förlust av livet själv. Trafiken är ett samspel där samtliga trafikanter endast har skyldigheter, inga rättigheter. Trafikmiljön, framför allt i tätorterna, är komplex och alla måste hjälpas åt för att navigera olycksfritt genom den.
Som cyklande råkar man nästan dagligen ut, under den mörka årstiden, för att bilförare inte uppmärksammar en trots godkänt utrustad cykel och reflekterande kläder. Det finns flera faktorer som detta beror på.
Den främsta anledningen är att trafikmiljön utformats för bilarnas framkomlighet på bekostnad av gång- och cykeltrafik. Resultatet är att bilförare inte förväntar sig andra trafikanter där, med konflikter och olyckor som utfall. Ett vanligt exempel är huvudcykelstråk som korsas av utfarter och gator flera gånger per hundra meter. En annan dålig utformning är att cirkulationsplatser, där bilförare ofta har blicken endast riktad åt vänster, har dubbelriktade cykelbanor som korsar. Vad hjälper reflexer och belysning när man som oskyddad trafikant är satt på undantag i trafikmiljön?
En annan faktor är bilförarna och fordonen själva. Var åttonde svensk har så dålig syn att körkortet inte hade godkänts, var tredje kör för fort i tätorter, var tredje ung förare har somnat bakom ratten och var tionde rattsurfar. 250 000 bilar blir årligen underkända för brister i halvljuset och 14 000 förare kör rattfulla varje dag. Det är mycket nedslående statistik där den oskyddade trafikanten utsätts för stora risker trots ansvarsfullt trafikbeteende.
Med tanke på den dystra statistiken är det viktigt att trafikmiljön utformas så att det är blir lätt att göra rätt och bete sig säkert:
- Separera bilar och oskyddade trafikanter, riskerna är för stora för de sistnämnda.
- Platser där olika trafikslag korsar samma väg ska utformas så alla intuitivt gör rätt.
- Tydliga markeringar om väjningsplikt, belysta korsningar, tydligt korsande cykelbana, hastighetsdämpande åtgärder, sänkt bashastighet.
- Det ska inte finnas några skäl till ”men jag trodde att…”
Dags att göra allvar av de gällande kommunala styrdokumenten, helt enkelt.
Vi syns i trafiken!
Tomas Stanislawski, ordförande för Cykelfrämjandet Kristianstad
