I år hade Europeiska Mobilitetsveckan ”Intergenerational Fairness” (Åldersrättvis rörelsefrihet) som tema: det ska vara lätt för alla oavsett ålder att röra sig genom staden. Alla, inklusive barn, ungdomar och äldre, ska kunna känna sig trygga att ta sig fram på egen hand.
Mobilitetsveckan återkommer varje år 16–22 september, för att främja gång, cykel och kollektivtrafik i tätort, och avslutas med ”bilfria dagen”. I år deltog 2819 städer från 44 länder. Uppsala kommun bidrog med att uppmärksamma nyss införda skolzoner vid två förskolor. Målet med skolzoner i Uppsala kommun är ”att skapa bilfria zoner runt förskolor och skolor”. I praktiken handlar det hittills främst om asfaltsmålning och biltrafiken är i övrigt fortfarande ohindrad.
Säker skolzon i Lindbacken. Biltrafiken begränsas inte i fart, körbredd eller volym, utan bara uppmärksammas. Gupp ska göra att högst 15 % av motorförarna kör fortare än 30 km/tim.
Trots alla vackra ord om att prioritera gång och cykling försöker Uppsala kommun göra alla nöjda genom att behandla alla trafikslag som likvärdiga. Resultatet blir att det bara genomförs åtgärder som begränsar biltrafikens framkomlighet så lite som möjligt. Samma tänkande genomsyrar också vissa politiska partiers svar i CFU:s valenkät. Till exempel skrev Moderaterna: ”I Uppsala ska det vara enkelt att ta sig fram, oavsett om du går, cyklar, åker kollektivt eller kör bil.” Likaså skrev Sverigedemokraterna: ”Det måste finnas en likvärdig balans mellan olika fordonsslag.”
Tillgång till rörelsefrihet
Det låter rättvist att gynna alla slags fordon lika mycket. Men om man utgår från människor istället för fordon är inte alla trafikslag likvärdiga längre: i princip alla kan ta sig fram till fots, i rullstol, på vanlig cykel eller anpassad cykel. Däremot finns många i alla åldrar som inte kan, får, vill eller har råd att köra bil. Dessutom skapar bilen olikheter mellan generationer: barn, ungdomar och en del äldre utesluts. 14 procent av Uppsala kommuns befolkning är mellan 6 och 18 år. I staden har ytterligare 14 procent över 18 år inte körkort och 27 procent har inte tillgång till bil. Sammantaget har i staden ungefär 28 procent inte körkort (6–84 år) och 41 procent har inte egen tillgång till bil. Runt en tredjedel av stadens befolkning över 6 år kan alltså inte använda bil, men kan använda cykeln eller gå. Bara utifrån detta borde bilar prioriteras lägre som trafikslag än cykel och gång i bebyggelse.
Fordonsslagens påverkan
Det är så klart bra för individen att få välja fritt hur den transporterar sig. Men den friheten ska inte ske på andras bekostnad. Motorfordon skapar dock stora kostnader som koncentreras i bebyggd miljö, såsom buller, dålig luftkvalitet och krav på utrymme. Motorfordon i tätort är också ett ständigt hot mot andra trafikanters rörelsefrihet. Trafikplaneraren Ashton R. Rohmer beskriver bilar som våldsamma, och undrar högt: ”Om det finns så många sätt där bilar orsakar våld i samhället, varför finns de fortfarande högst upp i färdmedelshierarkin?”. Våldet kommer främst av fart och vikt, men också av bredd och fronthöjd, som förstärker dödshotet för människor till fots och på cykel. Ju bredare fordonet är, desto svårare är det att undkomma, och ju högre fronthöjden är desto högre på kroppen offret träffas och desto högre risken är att bli överkörd. Överkörning kan vara dödlig även i mycket låg fart, till exempel vid backning och sväng. Och de som drabbas hårdast av motorfordonens våld är återigen de som är mest sårbara: barn och äldre.
Medan cykeln är ofarlig och bilen livsfarlig för omgivningen lägger lagstiftaren lika mycket ansvar på bägge. Därför kan man höra argument om att cyklister är livsfarliga (osagt: om de blir påkörda).
Det bästa sättet att säkra alla generationers rörelsefrihet i tätort är därför att inte längre se våra gator som transportkorridorer som ska ta oss från A till B så snabbt som möjligt, utan som ”publika vardagsrum”, där vi inte bara transporterar oss, utan även vistas och umgås, pratar och leker, och där bilen får vara gäst så att barnen kan cykla till skolan. För som vi i Cykelfrämjandet i Uppsala brukar säga:
”Motorfordon är det största hotet mot barns fria rörlighet; cykeln deras främsta redskap.”
Kontakta oss: uppsala@cykelframjandet.se
Bli medlem. Varje medlem stärker Uppsala som cykelstad.
En cykelstad är en stad där man kan välja färdsätt: cykel, kollektivtrafik eller bil. Och i fler fall också att gå.
Cykeln är främsta medlet för barns fria rörlighet
