Remissvar Cykelplan för Stockholm stad

StorstockholmskretsenStorstockholmskretsen

Planen visar en bra förmåga att identifiera och formulera problem och utmaningar för utveckling av cykelinfrastruktur och främjande av cykling. Dock framträder en nästan total avsaknad av tydligt definierade riktlinjer för utformning och implementering av åtgärder som verkligen kan lösa dessa problem.

I mitten av förra seklet hade Stockholm en cykelandel upp emot 70 % som mest. Även om det var i krigstider så visar det ändå på potentialen som finns i cykeln. Det är lätt att argumentera för att vi har en motsvarande kris i den nuvarande klimatkrisen. När målen för resenadel i Stockholm 2040 sätts lägre än nuvarande siffror för våra grannstäder är det svårt att ta allvarligt på ambitionen att “bli en av Europas ledande cykelregioner”. Köpenhamn bygger supercykelvägar och får 62 % av befolkningen att använda cykeln till sina pendlingsresor. Stockholmarna får däremot nöja sig med en teoretisk förhoppning om “bekväma omkörningar”. Cykelplan för Stockholms stad 2040 framstår i sitt nuvarande utförande som en plan för att nå den lägsta acceptabla nivån för cykling snarare än att sträva mot att bli en ledande cykelstad.

Utrymmet i staden är begränsat och prioriteringar mellan intressen kommer bli aktuella i princip överallt där ny cykelinfrastruktur ska uppföras eller rustas upp. Här behöver beslutsfattarna i projekten tydligare formuleringar att luta sig mot när det blåser.

Förmågan att identifiera problemen är det som sagt inget fel på i planen men ambitionerna, lösningarna och genomförandet behöver förtydligas. Cykelfrämjandets remissgrupp kan inte peka på något konkret i planen som som visar att Stockholms stad kommer ligga i framkant som cykelstad år 2040. Vi ligger 30-40 år efter i utvecklingen som cykelstad jämfört med de riktiga ledande cykelregionerna i Europa. Då måste ambitionsnivån vara mycket högre, om vi ska ha en chans att komma ikapp.

Läs hela remissvaret

Dela!