Ta cykeln till Västerås

 

Som cyklist kan jag inte tänka mig att ställa upp i en tävling eftersom cykling för mig främst är ett sätt att transportera sig eller att upptäcka omgivningarna. Dessutom gillar jag inte att cykla snabbt då man i så fall måste vara helt koncentrerad och troligtvis missar en del efter vägen. Jag tillhör den sorten som nyfiket tittar efter vackra vyer, fåglar, insekter och växter och gärna bromsar i nedförsbackar. Jag stannar också gärna för intressanta arkeologiska minnesmärken och måste naturligtvis läsa informationsskyltar som kan finnas på sådana ställen.

 

Det här grundar sig eventuellt i en rejäl vurpa i ungdomens dagar. Jag fick in en kasse med badkläder i framhjulet och flög över styret. Tack och lov gjorde jag en perfekt halvvolt och hamnade på ryggen. Det var bara att borsta av kläderna, cykla hem och konstatera att jag hade fått ett litet skrubbsår på baksidan av höger axel. Ibland har man tur. Det här var på 1960-talet då endast tävlingscyklister hade hjälm.

 

På min ”meritlista” som cyklist finns kortare cykelturer i södra Frankrike och Burma samt några flerdagarsturer till Nyköping, Falun, Gotland, Kisa i Östergötland och Åsbro i södra Närke. Vid dessa tillfällen åker jag med lätt packning – två cykelväskor och en liten kameraväska på styret. Mat och fika intas på lämpliga ställen efter vägen och övernattning på vandrarhem eller hos bekanta. Lagningsgrejer, extra innerslang samt regnkläder står överst på packningslistan men det är sällan detta behövs användas. En vanlig dagsetapp brukar för min del vara 4-5 mil och undantagsvis den dubbla sträckan.

 

En tur jag gärna rekommenderar och som jag gjort vid ett flertal tillfällen är att åka på krokiga vägar till Västerås. Jag har hittat en väg där man slipper trängas med bilar och där vägen är kurvig och fin. Den är asfalterat hela vägen och totalt är sträckan, uppskattningsvis 4-5 mil.

Jag utgår från Eskilstuna och brukar ta vägen till Torshälla via Slagsta eller Ärna Södergård. Här kan man variera sig genom att cykla grusvägen förbi Våtmarken i Ekeby och efter Eskilstunaån fram till Folkestavägen som man svänger till vänster på. Strax innan Torshälla Golfklubb svänger man höger och kommer in på Bjällerstavägen.

 

På höger sida betar hästar och med lite tur kan man få se den bruna kärrhöken spana av fälten på motsatta sidan. Ganska omgående så befinner man sig i en uppförsbacke som aldrig verkar ta slut. Det blir den första av två prövningar på denna cykeltur. Längs Bjällerstavägen ser man enstaka torp och sommarstugor men mest är det åkrar och skogsområden. Innan man passerar över riksväg 56, stora vägen till Västerås, så skymtar Gröndals motorsportområde på vänster sida. Du har nu inte långt kvar till Tumbo och när man kommer upp på den gamla vägen mellan Eskilstuna och Kvicksund så har man Tumbo vackra medeltidskyrka till vänster. Har man lust så cyklar man fram till kyrkan och tittar på denna mäktiga byggnad som härstammar från mitten av 1100-talet.

 

Vid kyrkan finns även sex runstenar. Vår cykeltur går nu vidare norrut på Lillåsen där man på båda sidor av den slingriga vägen kan se över 400 gravhögar från den yngre järnåldern. Området kallas för Prästgårdsgravfältet och tillhör en av de större i Sörmland. Väl framme i Kvicksund kan man eventuellt stanna för att handla i affären på Sörmlandssidan eller fika på andra sidan bron. Efter bron cyklar man parallellt med riksvägen ett par hundra meter och efter nedförsbacken så kör man till vänster under den hårt trafikerade vägen som de flesta väljer när de snabbt ska norrut.

 

Man är nu inne på den gamla vägen till Strömsholm och den börjar med en seg uppförsbacke i två etapper. När man befinner sig högst uppe i backen så har man en fin utsikt västerut över Galten, den inre av Mälarens alla fjärdar. Man befinner sig nu på Nyckelön och när man passerar en bro nästa gång så är man nära naturreservatet Åholmen. Tidigt på våren kan man här beskåda mattor av vit- och blåsippor, ramslök och det finns även gott om tibast. I naturparken som är resterna av den försöksträdgård som anlades i slutet av 1700-talet av Gustaf Reuterholm, en gång lärjunge till Carl von Linné. En minnessten över den senare finns också här.

 

Några kilometer norrut är man så framme vid Stora Ekeby och där svänger man höger om man inte vill ta vägen via Strömsholm. Här finns Västmanlands största gravfält vid Horn med ca. 200 synliga gravar uppe på rullstensåsen till vänster om vägen. Från Horn så cyklar man rakt österut och passerar Stora Ekeby säteri med gårdsbutik och med lite tur kan man se skotsk höglandsboskap efter vägen. Snart korsar cykelvägen riksväg 56 som med försiktighet passeras.

 

Vägen fram till Rytterne kyrka och hembygdsgården på höger sida, är kuperad och har man inte tidigare stannat för en behövlig mat- eller fikarast så är det hög tid för detta nu. Vid hembygdsgården kan man sitta under tak om man vill slippa regn eller solsken. Vid kyrkan från tidigt 1800-tal finns en sten med en dikt av Gunnar Mascoll Silfverstolpe som jag gärna läser varje gång jag passerar denna plats. ”När jag minns de döda, minns jag hur de logo, livets skimmer spelar ljust i deras blick. Alltid vill jag minnas, älskade som dogo, leendet, som tändes, tindrade och gick”. Tänkvärda ord.

 

Efter rasten går cykelturen vidare österut mot Rytterne lilla kyrkoruin som hör till de äldsta kristna minnesmärkena i Västmanland med ursprung från 1200-talet. Efter avtagsvägen till Tidö slott som man från det här hållet inte kan se, kommer man ut på en stor slätt. Snart kan man skymta det nya värmekraftverket i Västerås. Tittar man noga på höger sida så syns Tidö slott vid horisonten rakt över vassen på en vik av Mälaren. Är man det minsta fågelintresserad så stannar man till vid gården Lövsta där en stig går ner till Askövikens naturreservat. Asköviken är en vasstäckt vik av Mälaren där mängder av gäss, änder och vadare rastar under vår och höst. Bland häckande arter finns sällsyntheter som svarttärna, dvärgmås, årta och skäggmes. Det finns flera fågeltorn och gömslen men det är en fördel om man har en kikare med sig då avståndet kan vara långt. Bäst tid vad gäller fågelskådning är alltid tidig morgon och framåt kvällen. Tänk på att efter midsommar avtar aktiviteten då fåglarna är klara med häckningen och främst inriktar sig på födosök, att skydda ungarna och därmed hålla sig osynliga för predatorer.

 

Innan man kommer fram till stadsbebyggelsen i Västerås så återstår att passera Johannisbergs flygplats till höger och ett koloniområde på andra sidan av vägen. Där Tidövägen tar slut svänger man till höger och tar nästan direkt därefter Sjöhagsvägen som leder dig förbi Västerås hamn och Lögarängsbadet och snart befinner du dig i centrala Västerås.

Ett alternativ när du cyklar tillbaka till Eskilstuna är att man åker den gamla vägen mellan Kvicksund och Eskilstuna som bl.a. passerar Hällbybrunn. Var noga med att du hamnar rätt i rondellen vid trafikplats Gröndal. Du måste svänga höger två gånger för att komma in på vägen över åsen mot Hällbybrunn.


Roger Pedersen