Europaupptäckare från cykelsadeln

Boa och Barbro

Vad är livets mening? Om vi frågar Barbro och Bengt-Olof ”Boa” Andersson, Hamburgö, är svaret givet: Att cykla.

Trots att passionen infann sig först vid mogen ålder har de cyklat nästan fyra tusen mil ”kors och tvärs genom Europa”. Denna odyssé har nu blivit en bok:

– Det var vårt sätt att upptäcka vår kontinent, säger Boa, som hållit i pennan. Vi har sökt oss bortom allfarvägarna. Med nya överraskningar bakom varje kurva.

Egentligen började historien redan 1956. Närmare bestämt på ett litet hotell i centrala Stockholm. Där arbetade ett ungt par som ännu inte var ett par: Barbro som receptionist och Boa som vaktmästare – med uppgiften att bära bagage och borsta de fina gästernas skor:

– För mig var hon ouppnåelig, och än idag fattar jag inte att hon ville ha mig, säger Boa skämtsamt.

Men ett år senare gifte de sig och fick med tiden tre barn. Boa tog sin fil mag i tyska och engelska på Stockholms högskola och valde lärarbanan. Barbro slutade som receptionist och utbildade sig så småningom till hälsovårdsinspektör.

Ett sanningens ögonblick

Under några år verkade de på olika platser i Sverige – företrädesvis i Härjedalen och Dalarna. Som pensionärer bor de på Hamburgö i norra Bohuslän. 1982 var ett viktigt år. Då fyllde båda 50. Ett sanningens ögonblick för många. Boa förklarar:

– Hemma vid matbordet hade Barbro med jämna mellanrum sagt att hon ville göra något. Hon menade väl att hon på ålderns höst inte ville sitta och gräma sig över chanser som gått förlorade.

Boa erkänner att han blev frustrerad. Varför var hon inte nöjd, frågade han sig? De hade ju barn, jobb, hus och sommarstuga. Svaret infann sig samma sommar när de tillsammans med ett par goda vänner gjorde sin första långcykling i Bourgogne, Frankrike. När de efter åtta dagar återkom till startpunkten visste båda vad de ville göra så länge benen bar. Så började ett 26 år långt och spännande cykeläventyr. En gång om året, efter pensioneringen både vår och höst, packade de sina åtta cykelväskor för att dra ut mot ”nya djärva mål”, ofta beslutade med hjälp av Bra Böckers Europakarta.

– Vi var varken några atleter eller vana cyklister, menar Boa. Och i början var vi nog lite blåögda. Med tiden blev vi allt erfarnare och bättre på att ta oss fram. Det verkligt farliga var trafiken. Här var Tyskland tidigt ett föredöme med cykelvägar som går parallellt med de stora lederna.

Ständigt nya överraskningar

I boken berättas, ofta med glimten i ögat, om omöjliga vägval, osannolika incidenter och eskapader, oändliga uppförsbackar, cykling i snö, alltid lika olägliga punkteringar, fullbokade hotell, ja, allt mellan himmel och jord som två ensamma cyklister från högan nord kan råka ut för. Att cykla är att bejaka det oförutsägbara, menar Boa. Bakom varje kurva väntar nya överraskningar, positiva såväl som mindre angenäma. Det berättas om givande möten med människor, som ibland blivit vänner för livet.

– Kanske den största behållningen av allt, säger Boa. Vi har framförallt velat få del av vardagslivet där vi stannat. Just att vi cyklade bidrog säkert till att vi så lätt kom i samspråk med folk och fick känna oss välkomna nästan överallt. Några gånger fungerade även mitt stora intresse fotboll som en social isbrytare.

I ambitionen att kartlägga vardagslivet ingick inte minst allehanda kulinariska upptäckter, som får det att vattnas i munnen på läsaren. Bästa mottagandet fick de i Turkiet och Ungern.

– Lite ironiskt med tanke på hur det ser ut politiskt i dessa länder idag, konstaterar Boa.

Även om spanjorerna var mer svårflörtade tillhör Spanien de länder som de oftast återvänt till. Ett annat favoritland är Tyskland:

– Tack vare alla cykelvägar som går parallellt med de stora lederna är det lätt att cykla där. Trafiken kan annars vara farlig.

Kors och tvärs genom Europa på cykel

Tidsdokument

Inte desto mindre förtjänar Barbros och Boas cyklingar epitetet ”bildningsresor”. En 40-årig lärargärning sätter sina spår. Med pedagogisk finess hålls det historiska och kulturella perspektivet levande i texten. Boken är i hög grad ett tidsdokument över ett Europa i förvandling. I början av cykeläventyret hade de fortfarande Järnridåns fall, Balkankrigen och Europeiska unionen framför sig:

– Bara det här med att cykla i öststaterna var ju exotiskt och spännande på ett sätt som dagens unga knappast kan föreställa sig, säger Boa. Balkanhalvön hade en extra lockelse. Där var vi både före och efter det grymma inbördeskriget på 90-talet.

– Efter oss har Europa förändrats ytterligare med högerpopulism, terrorism och flyktingströmmar. Lite sorgligt att tänka på…

Till varje kapitel i boken bifogas statistik över kostnader, övernattningar, dagsetapper och en karta med den aktuella rutten inritad. Någon askettillvaro var det definitivt inte tal om. Även om omständigheterna ibland velat annorlunda har en dags vedermödor på cykelsadeln i regel belönats generöst med bekvämt boende och, som sagt, kulinariska utsvävningar.

Svår stroke

I början var Barbro och Boa själva en attraktion som väckte förundran där de drog fram. Med åren syntes allt fler cykelturister längs Europas vägar:

– Oftast handlade det då om organiserade resor med ledare och förbeställda övernattningar. Så reste aldrig vi. Om allt är planerat i detalj går mycket av charmen med resan förlorad. Vi såg oss nog aldrig som turister i vanlig mening…

På hösten 2008 tog deras cykeläventyr slut. De var då 76 år. Meningen var att de från Bergamo i Italien skulle cykla så långt upp mot Kiel som de orkade. De hann till den berömda kurorten Marienbad i Tjeckien. Där drabbades Barbro av en svår stroke. Till saken hör att Boa några år tidigare kommit tillbaka till cyklandet efter en allvarlig hjärtinfarkt. Den här gången var det annorlunda. Under dramatiska former flögs Barbro tillbaka till Sverige. Ingen trodde att hon någonsin skulle kunna bo hemma igen. Ingen utom Boa:

– Huset måste byggas om, men det gick. Och nu har hon snart varit hemma i nio år. De åren har inte varit så tråkiga som en utomstående kanske kan tro. Vi är glada att vi fått bli 85 år och har mycket som sätter guldkant på tillvaron.

Detta gäller inte minst de gemensamma cykelminnena. Boa berättar om hur det kan gå till när han läser ur deras bok för Barbro:

– Då och då avbryter jag och frågar om hon kommer ihåg? Oftast nickar hon, och då minns vi tillsammans alla människor vi mött och allt det roliga vi upplevt på Europas och Turkiets vägar.

Text: Hans Nordén Foto: Magnus Länje

Kors och tvärs genom Europa på cykel

Boken Kors & Tvärs genom Europa på cykel är utgiven på förlaget Vulkan och kan beställas från Vulkanmedia.