Cykelriksdagen: Detta vill politikerna

Missade du Sveriges Cykelriksdag i Göteborg? Läs vad politikerna tycker om några av de viktigaste cykelpolitiska frågorna just nu.

Se hela cykelriksdagen på SVT Forum!

På fredagen den 3 mars hölls premiären av Sveriges cykelriksdag på Svenska cykelmässan i Göteborg. Representanter från alla åtta riksdagspartier fick frågor av experter och engagerade cyklister.

Deltagare
Johan Andersson – Socialdemokraterna
Jakob Forssmed – Kristdemokraterna
Ola Johansson – Centerpartiet
Nina Lundström – Liberalerna
Erik Ottosson – Moderaterna
Jimmy Ståhl – Sverigedemokraterna
Karin Svensson Smith – Miljöpartiet
Emma Wallrup – Vänsterpartiet

Experter
Anna Niska – VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut)
Krister Isaksson – Sweco
Tony Grimaldi – Cycleurope
Helena Stigson – Folksam
Tommy Gustavsson – LOK-gruppen
Lars Strömgren – Cykelfrämjandet

Moderator
Klas Elm, vd Svensk Cykling

Debatten inleddes med en presentationsrunda bland partiföreträdarna. Därefter ställde sex cykelexperter frågor inom tre olika områden som rör cykling: infrastruktur och underhåll, ekonomi samt hälsa och säkerhet. Cyklister ställde också frågor på sociala medier som lyftes fram.

PRESENTATIONSRUNDA

Johan Andersson (S) lyfte fram tre områden som särskilt viktiga. Det första gäller satsningar på barn och unga, en grupp där cyklingen har minskat under de senaste åren. Det andra området gäller säkerheten, där han menade att det behövs en säker trafikmiljö, inte minst i städerna. Därefter tog han också upp motionsloppen som behöver få tillgång till det allmänna vägutrymmet på ett säkert sätt. Det tredje området rör infrastruktur, där Johan Andersson påpekade att regeringen har budgeterat mer pengar för cykling i den kommande infrastrukturpropositionen för de kommande 12 åren.
–Det är en stark trend med cykel, men det är viktigt att vi inte slår oss till ro utan arbetar för att ta oss vidare, sade Johan Andersson.

Jakob Forssmed (KD) menade att både pengar och regelförändringar är viktiga för att lyfta cyklingen.
–Men det som framförallt behövs är en perspektivförändring. Det handlar om ett förhållningssätt bland politiker på alla nivåer, kommunal, regional och riks, där man anstränger sig för att förstå att det krävs ett annat underhåll att ta sig fram på två hjul än på på fyra hjul, sade han.
För cyklister behövs därför gena vägar utan att man måste stanna allt för ofta.
–Det gäller också att förstå och inte bli irriterad att cyklar går lite fortare än gående, man måste kunna trycka på för att komma till jobbet. Det här är inte ett problem utan en möjlighet, sade han och passade också på att ge lite självkritik.
–Mitt parti har varit lite dåligt på detta område, och det gäller nog också bland de andra allianspartierna. Vi måste bli bättre, sade Jakob Forssmed.

Som bostadspolitiker arbetar Ola Johansson (C) för att både integrera cykel in bostadsbyggandet, men också att se till at det blir ett verktyg för bättre integration mellan bostadsområden och människor.
–Jag har en vision där cykeln har en given plats som ett eget transportslag för att lättare få till regelförändringar, investeringar och prioriteringar, sade han.
Han efterlyste mer utrymme, framkomlighet och bra parkeringsmöjligheter för cyklar. På landsbygden behöver vinterväghållning vara bra för framkomligheten och turistlederna måste få möjlighet att ta de rakaste vägarna.
Han avslutade med att kritisera Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att den nationella cykelstrategin ännu inte har presenterats.
–Två år har det dröjt – hur länge ska vi vänta?

Nina Lundström (L) vill att cykeln ska betraktas som ett transportmedel. Då skulle cyklingen också utvecklas enklare och snabbare. En annan åtgärd vore att inrätta ett nationellt cykelkansli.
–Liberalerna tänker så här: Ett nationellt cykelkansli skulle kunna kraftsamla best practice och forskning och hjälpa kommuner och statliga myndighet för att snabbt göra skillnad och göra rätt från början, sade Nina Lundström.
Hon efterfrågade också vettiga trafikregler, möjligheter att komma åt mark för cykelvägar och bättre underhåll av cykelvägarna med mindre rullgrus och potthål. Insatser för barn är också en avgörande framtidsfråga:
–Det gäller att börja tidigt, och det behövs satsningar så att barn får möjlighet att cykla oavsett om föräldrarna cyklar eller inte, sade hon.

Erik Ottosson (M) lyfte också fram den nationella cykelstrategin som ett viktigt avstamp för framtiden och en bättre infrastruktur anpassad för cyklisternas behov.
–Som cyklande vill man inte stå stilla en vinterdag. Man behöver titta på effektiviteten – det kan inte vara små korthuggna bitar, utan det behövs ett systemtänk både på nationell, regional och kommunal nivå, sade Erik Ottosson som inspirerades av utbudet på Svenska Cykelmässan:
–Att gå runt här på mässan visar hur mycket kraft det finns i cykelrörelsen, med en fantastisk teknik- och idéutveckling.

Jimmy Ståhl (SD) påpekade att cykeln bör bli en mer integrerad del i kollektivtrafiken där parkeringar och lånecyklar – även elcyklar – ska finnas i knutpunkter. Annars menade han att Sveriedemokraterna ännu inte fångat upp cykelfrågan.
–Cykelutvecklingen sprungit förbi oss. Men nu har vi skapat en referensgrupp på 1600 personer som hjälper oss att utforma vår politik, sade Jimmy Ståhl.
Samtidigt kan den ökade cyklingen också innebära problem, menade Jimmy Ståhl: vad händer med kollektivtrafiken och bilarna när cykliser och fotgängare tar mer plats?

Karin Svensson Smith (MP), som också är ordförande i riksdagens trafikutskott, instämde i åsikten att cykeln ska ta plats som ett eget transportslag. Förutom pengar behövs det utrymme, och det finns redan i dag mycket hårdgjord yta där cykeln borde få plats.
–Sveriges fordonsflotta ska bli fossilfri och då måste vi förflytta oss med mindre energi. Där spelar cykeln en viktig roll för att få bort oljeberoendet, menade hon och lyfte också fram hälsofördelarna med cyklingen.
Kommunerna måste prioritera cykel framför bilparkeringar, menade Karin Svensson Smith, som också vill att att bilsubventionerna tas bort.
–Det är viktigt att fort ställa om på grund av klimatförändringarna. Vi hinner inte vänta på utbyggnaden av järnvägen och nya fordon. Med cykeln kan vi ställa om över en natt.

Emma Wallrup (V) lyfte även hon fram cykeln som ett prioriterat transportmedel, medan bilismen måste nedprioriteras. För att lyckas med detta måste samhällsplaneringen präglas av ett helhetsperspektiv. Hon lyfte också fram barnen – att de ska kunna ta sig fram med cykel i staden på ett trafiksäkert sätt. Det gäller också landsbygden där cyklingen har drabbats när exempelvis de så kallade 2+1-vägarna har byggts.
–Alla har råd att cykla och är därför ett jämlikt transportmedel som kan bygga ihop Sverige, sade Emma Wallrup.

INFRASTRUKTUR OCH UNDERHÅLL

Här ställde Anna Niska, forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), och Krister Isaksson, trafikplanerare och cykelexpert på Sweco, frågor till politikerna.

Anna Niska frågade om partierna vill införa ett nationellt kunskapscenter för cykling, vilket samtliga svarade ja på. Mest konkret i den ambitionen var Nina Lundström, som vill öronmärka 10 miljoner kronor årligen till 2029 till detta.
–Om ni har kameror får ni gärna fotografera detta, sade moderatorn Klas Elm och drog ner applåder från publiken.

Krister Isaksson frågade: Hur ska du och ditt parti arbeta att få fram de nödvändiga pengarna att få en bra och funktionell cykelinfrastruktur i vårt land?

Jakob Forssmed menade att investeringar i det Statliga vägnätet var viktigt viktigt.
– Vi gör det i vår budget, där vi vill öronmärka pengar för detta. Men den största delen av arbetet sker ute i kommunerna. Vi måste prata med våra kommunpolitiker och se till att staten kan bidra med smörjmedel för regionalt ansvarstagande och få igång pendlingen.

Ola Johansson vill se ett system för medfinansiering med företag som tar del av fördelarna med cykelpendling, men också möjligheten att ta ut avgifter av trafikanter, exempelvis genom parkeringsavgifter.

För Karin Svensson Smith handlar det om prioriteringar – och nedprioriteringar.
– Säger man sig vilja prioritera cyklingen, måste man också vara tydlig med vad man också vill göra mindre av, annars blir det inte på allvar. Inte en enda krona till investeringar som inte främjar klimatmålen.

Johan Andersson pekade på stadsmiljöavtalen som numera innhåller medel för cykelsatsningar och påpekade att ansvaret i första hand ligger på kommunen.
–Det byggs många nya bostäder och bostadsområden och då gäller det att ha en cykelplan hela vägen fram.

Nina Lundström vill öronmärka mer pengar till cykel – en miljard per år.
–Dessutom skulle trängselskatten kunna användas till cykelåtgärder, sade hon.

En fråga på sociala medier lyfte fram blandningen mellan cyklister och fotgängare genom så kallade gång- och cykelbanor – vilket politikerna var överens om var en dålig lösning. Jimmy Ståhl invände dock att det kan vara svårt att få tillgång till yta i städerna för att få till separation överallt.

EKONOMI

Tommy Gustavsson, representatnt för LOK-gruppen, frågade: är ni villiga att avsätta fem miljarder för cykelturistleder i den nationella transportplanen?

Nästan samtliga politiker visade röda nej-kort. Karin Svensson Smith lyfte försiktigt den gröna lappen.
–Men inte bara till cykelturistleder, jag vill ha pendling också.
Nina Lundström vill se satsningar på cykelturism, men menade att det ocks behövs olika typer av åtgärder, kartor och skyltning inte minst.
–Jag säger ja till cykelturism, men är inte beredd att öronmärka pengar till turistlederna, sade hon.
Den andra frågan från Tommy Gustavsson handlade om lagstiftningen kring markåtkomst för att kunna anlägga gena cykelleder – en fråga som partiföreträdarna sade sig vara beredda att se över.

Tony Grimaldi, vd på Cycleurope, lyfte fram elcykelns potential för ökad mobilitet, och frågade politikerna om de kan tänka sig att subventionera elcykeln, exempelvis geonom premier som nu införs på allt fler platser i Europa.

Här gav politikerna lite olika svar.

Ola Johansson vill att friskvårdsbidraget också ska omfatta cykling, Nina Lundström vill se över reseavdraget för de som pendlar, och Jakob Forssmed vill hellre se infrastruktursatsningar än subventioner.

Karin Svensson Smith är beredd att titta på frågan.
–Med tanke på hur mycket bilarna premieras, kan man tycka att det också borde omfatta cykeln. Men jag tycker att man bör subventionera mindre överhuvudtaget. Infrastrukturen är A och O, sade hon.

En twitter-fråga handlade om cykel på tåg. Jämfört med många andra länder i Europa är det svårt, och ibland omöjligt, att ta med sig cyklar på tåg och i kollektivtrafiken i Sverige. Det är särskilt hämmande för utvecklingen av cykelturismen och att locka utländska besökare. Frågan löd: Ska det bli enklare att resa med cykeln på tågen och i så fall hur?

Karin Svensson Smith påpekade att möjligheten att kunna ta med sig cykeln på tåget borde villkoras i upphandlingen av framtididens tåg.
–När man beställer nya tåg måste man kunna ta med sig cykeln, sade Karin Svensson Smith som också fick medhåll av Emma Wallrup.

Också Johan Andersson sade sig vara positiv, men menade att det är efterfrågan som styr detta. Ola Johansson var mer tveksam och att efterfrågan ser olika ut beroende på årstid – på sommaren är trycket högt medan det på vintern är glest mellan cyklarna, sade han och lyfte fram fler hyrcyklar vid stationerna som ett alternativ.

Erik Ottosson höll med Karin Svensson Smith om att det fanns en möjlighet att tillåta cyklar på nya tåg, men lyfte också fram vikcyklar som en lösning där detta inte är möjligt.

HÄLSA OCH SÄKERHET

Lars Strömgren, ordförande i Cykelfrämjandet, satte fokus på den minskade cyklingen bland barn, och ställde frågan: Är ert parti för en nationell satsning för att öka barns cykling genom säkrare och tryggare skolvägar – och få till den infrastruktur som behövs?

Jakob Forssmed är positiv till en nationell satsning, men att den inte kan frikopplas det lokala.
–Frågan måste ägas lokalt annars kommer det inte att funka. Så ring gärna era lokalpolitiker, Kristdemokrater, och hälsa från mig. Gör gärna något med det lokala Cykelfrämjandet, sade han.

Emma Wallrup menade att samhället har lagt tyngdpunkten på andra saker än barnen, och att det behövs en omvärdering av den rådande kulturen.
–Vi behöver prioritera de mjukare värdena, sade hon.

Buller, utsatthet för partiklar och olycksrisk är några saker på cyklingens minuskonto. Det är exempelvis 28 gånger större risk att bli skadad som cyklist jämfört med som bilist, och dödligheten är 11 gånger högre. Helena Stigson, trafiksäkerhetsforskare på Folksam, frågade därför: Hur ska ni skapa en säker trafikmiljö?

Karin Svenssson Smith vill sänka bashastigheten i tätort från 40 kilometer i timmen till 30.
–Det kommer inte göra att skadorna försvinner men det innebär med rätt stor sannolikt att skadorna efter en olycka mellan bil och cykel med allvarlig och dödlig utgång försvinner.
För att minska utsatheten för partiklar föreslog hon miljözonsbestämmelser som bara tillåter el- och gasfordon där det finns oskyddade trafikanter.

Emma Wallrup vill se mer undervisning om trafiksäkerhet i skolorna, så som det var förr i Sverige fortfarande är i Norge.
–De här pengarna finns inte i dag utan det är ideella organidsationer som jobbar frivilligt med detta, sade Emma Wallrup.