Vad cykling och dans har gemensamt

Anna AsplindSedan 2008 har jag arbetat som dansare och koreograf, med kroppen som mitt huvudsakliga verktyg. Inom dans ligger fokus på den information vi inhämtar genom våra sinnen snarare än de mentala processerna.

Det är särskilt ett av våra sinnen som aktiveras inom dans, känseln. I känseln ingår uppfattning om hastighet, avstånd och hur våra kroppsdelar relaterar till varandra. Det är också detta sinne som är viktigt när vi cyklar.

När vi rör oss genom en stad till fots eller på cykel förnimmer vi platser med alla våra sinnen, vi känner vinden i ansiktet, de olika dofterna vi passerar förbi, vi upplever hastigheten, kylan, värmen och de olika ljudintrycken. Vi tar in platsen genom hela kroppen vilket skapar en djupare förståelse för platsen.

Skulle vi istället välja att sätta oss i bilen skulle vår upplevelse begränsas till sätets kvalité mot huden, lukten av bilens material och ljudet av motorn. Dessutom transporterar man sig ofta för fort i bil för att kunna tillgodogöra sig detaljer i den omkringgärdande miljön.

Paret Halprin levde i USA på 60-talet och kopplade samman dans, rörelse och stadsplanering redan då. Anna som var koreograf och Lawrence som var landskapsarkitekt ansåg att städer ska upplevas genom rörelse för att den unika känslan av platsen ska komma till sin rätt. De gjorde flera lyckade experiment, bland annat lät de arkitekter och dansare upptäcka platser tillsammans i par. Det resulterade i nydanande idéer och tankar om platser som rörelse och inte som objekt.

Det är alltså rörelse och den fysiska upplevelsen som kopplar samman dans med cykeln. Att cykla ger oss en ökad förståelse av platser, både på landsbygd och i städer. Ökad förståelse för platser leder också till ökad förståelse för varandra eftersom platser också är de människor som rör sig där. Att cykla är därför inte bara bra för individen utan för hela samhället i stort. Både för ekonomiska klyftor men också de avstånd som skapas genom kulturella skillnader och generationsskillnader är förståelse en viktig ingrediens.

  • Hanna Mi Jakobson

    Jättefin krönika. Jag intervjuade en beteendevetare igår, med fokus på trafikbeteende, och han pratade också om hur vårt tänkande påverkas av om vi sitter på en cykel eller i en bil. ”Cykeln är ett litet fordon som sitter tajt på kroppen, man blir ett med cykeln” förklarade han det också som. Så det kanske gör cykeln till en bra danspartner i trafiken.

    Intervjun med beteendevetaren kommer i nästa nummer av tidningen Cykling och den levereras till alla medlemmar i mitten på maj.