En vinnande strategi

Pelle2Den nationella cykelstrategin ska presenteras före sommaren. Förra gången blev det en flopp. Här är åtgärderna för att det ska fungera.

Riksdagen har begärt att regeringen tar fram en nationell strategi för ökad och säker cykling, med planerad lansering under maj eller juni i år. Transportminister Anna Johansson (S) ansvarar för arbetet och det finns flera lärdomar att dra av den tidigare cykelstrategin som togs fram år 2000.

Staten har en nyckelroll för att möjliggöra för kommunala väghållare att förbättra cykelinfrastrukturen, genom förändringar i regelverk och finansieringsformer. Den nya strategin behöver innehålla en tydlig genomgång av vad som har fungerat, och inte fungerat, med den tidigare strategin. En cykelstrategi som enligt ansvariga myndigheters uttalande inte genomfördes som det var tänkt. Därmed nåddes aldrig målen. Den kommande strategin behöver förklara vad som ska göras annorlunda för att misslyckanden inte ska upprepas.

En huvudfråga för cykelstrategin är vem som ansvarar för vilka åtgärder. Kopiera andra länders framgångsrika sätt att organisera sina nationella resurser, som Cycling England och Cycling Demonstration Towns. Londonregeringen lät kommuner tävla om en större och flerårig pengapott, för att förnya sin cykelplanering. Utvecklingspengar går till insatser som utvärderas av staten, för att sprida erfarenheter vidare till alla lokala väghållare. På så sätt tar strategin tjuren vid hornen och grabbar tag i problematiken. Statens ansvar för finansiering behöver tydliggöras. Många cykelåtgärder genomförs inte, trots att de är bland de mest samhällsekonomiskt lönsamma inom transportpolitiken. Strategin behöver förklara hur man förändrar det.

En strategi ska lista lågt hängande frukter, det vill säga åtgärder som är lätta, billiga och snabba. De färdiga förordningsändringar och finansieringsförslag som riksdagen kan fatta beslut om direkt kommer att vara lättare att nå. En av dessa åtgärder är att öka säkerheten och samspelet i trafiken, genom att tillåta cykling i körbanan även där cykelbana finns. Anledningar till att välja körbanan kan vara att cykelbanan är sämre belyst, inte snöröjd eller tillfälligt blockerad.

Cykeln har varit ett transportslag på undantag i trafikplaneringen. Denna gång behöver Sverige en strategi som är tydlig med vem som gör vad.

Pelle Envall, VD på Trafikutredningsbyrån och doktor i trafikplanering

1. MÅLSÄTTNING
Kvantitativa och tidsatta mål om ökad cykling och minskade personskador, men också kvalitativa mål som att fler ska känna sig lika trygga att cykla som att köra bil i sin stad och region.
Mål om andel avgångar där cykel kan tas med på tåg.

2. GENOMFÖRANDE
Ett nationellt cykelkansli kan initiera utvecklingsåtgärder, demonstrationsstäder samt samordna status- och kompetensuppbyggnad.
100-punktslista med tidsatta åtgärder för ansvariga myndigheter eller andra aktörer.

3. FINANSIERING
Planeringsvolymen i Stockholms läns cykelplaner är åtta miljarder kronor. En liknande planeringsram behöver beräknas på nationell nivå.
Fungerande samfinansiering mellan stat och kommun måste skapas.

4. UTVECKLING
Cykeldemonstrationsstäder behövs, de kan gå före och etablera en ny och högre kvalitet på infrastrukturen.
Utveckling av cykelvänliga trafikljus, bättre stöldskydd, effektivare halkbekämpning med automatiska fordon.

Läs hela analysen från Cykling nummer 1 2016