Cykelskämtet Stockholm

christerklinthNyligen kunde Köpenhamnsbor fira med ett extra wienerbröd till mellis. Nyheterna förmedlade att den kungliga huvudstadens cyklar nu har blivit fler på gatorna än antalet bilar. Hela 41 % av invånarna i framtidsstaden Köpenhamn cykelpendlar och de klimatneutrala målen är inom räckhåll. I Köpenhamn investeras massvis med pengar i fler och bredare cykelbanor och separata broar. I Stockholm med omnejd är cykling en smal fråga för såväl stadsplanerare som beslutsfattare.

Min cykelbana längs Torsgatan i city är på vissa ställen bara 79 centimeter. På dessa 79 centimeter ska cykelpendlare samsas med mopedister, kanske en paket-cykel-hipster och i sällsynta fall en PWC-konsult på rullande skridskor. På denna gata i bild syns tre tomma filer i bredd, under rusningstid en fredag i september. Torsgatans trafik är obetydlig förbi Sabbatsberg och den bitvis tomma gatan känns som ett skämt ur mitt cyklande perspektiv.

Men tydligen ska tjänstebilarna alltid komma fram. Ifall de väljer denna väg. Helst tre i bredd! Inga cykelbanor får hindra explosionsmotorernas framfart. Därför stoppas hela tiden satsning på nya intressanta cykelvägar i Storstockholm. Några exempel.

Ett snabbcykelspår från Mörby längs E18 blev “för kostsamt” och nedlagt redan på beredningsstadiet. Snabbcykelbanan längs Norra Kungsvägen på Lidingö har också punkterats. Och att konvertera Citybanans arbetstunnel till cykelbana från Södermalm till Norrmalm blev tydligen också för dyrt, enligt någon som bara ser cykelpendling som kostnad och inte som möjlig profilering eller hälsoinvestering för en smart framtidsstad.

Tunneln skulle till exempel få cyklande att undvika den vansinniga Vasagatan. Där mosas cyklister varje år och dödsstatistiken publiceras ogenerat och tydligen accepterat, jag undvek vägen redan som nyinflyttad år 1990. Nu säger ryktet att en ombyggnad av Vasagatan är på gång. Beräknas stå klar 2019. Den som överlever får se.

dav

Cykelbanan längs Torsgatan i city. Foto: Christer Klinth